Adventskalender - Del 16, Ofrivillig barnvakt
Grupp 29
Anastasia - Kim - Olivia - Katherine - Morgan
Tidigare delar
[Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
Det kändes som om det gått evigheters evigheter där de suttit instängda, tillsammans med Chantelle, på Marina och Alexanders lånade rum. Tack och lov hade både Alexander och Marina tillsist somnat och trion hade lyckats ta sig ut utan att väcka det sovande paret. Så fort dem tagit sig ut hade Chantelle nästan sprungit därifrån. Varken Morgan eller Katherine orkade dock bry sig om att följa efter henne, eller ens ropa efter henne. Båda tyckte Chantelle var en oerhört krävande person, och tyckte nästan synd om dem som var tvunga att vara i hennes sällskap.
De bestämde sig för att ställa sig i ett hörn och återfå andningen ett tag, innan de gjorde något annat. Det tog ett tag och de båda funderade och reflekterade över sina val de gjort i livet. Alla misstag, alla gånger de fått bra respektive dåliga betyg i skolan. Alla gånger de bråkat med en kompis, en förälder eller kanske en lärare. Alla misstag såsom framgångar de gjort inom kärlekens underbara värld - vänskapsrelationer likaså. Ja, diverse saker dem gjort genom livets gång. "Ska vi kanske gå ner och kolla efter dem andra?" Katherine var den som avbröt den oändliga tystnaden som uppstått. Morgan nickade. "Visst."
På nedervåningen satt Olivia mellan sin mamma och gudmor och lyssnade uttråkat på deras samtal. De pratade mest bara om en massa vuxengrejer Olivia inte hade den minsta aning om vad det egentligen handlade om, eller vilka personer de tycktes prata om. Men hon förstod att det med stor sannolikhet var skvaller då hon, trots sin unga ålder, visste hur mycket de två kvinnorna älskade att skvallra. Om precis allt.
Ljud utav fotsteg hördes plötsligt och dem kom från ovanvåningen - snart kom dem också nerför trappen.
Dem fångade Olivias uppmärksamhet, men hennes mamma och gudmor verkade inte ens höra något annat än sina egna röster.
Det var inte förrän de två ungdomarna stod framför dem som Anastasia och Kim lade märke till att dem kommit ner.
"Nämen hej!" sa Anastasia och Kim i kör. Olivia spände blicken i den blonda killen framför hennes mamma. Han var ju ganska söt... faktiskt. "Ni skulle förresten inte kunna se efter Olivia medan Annie och jag fixar med det som är kvar inför festen?" undrade Kim efter att de fyra fört en kort konversation om allt och ingenting. Morgan vred bort blicken när han insett att Olivia faktiskt satt och tittade åt hans håll, eller snarare stirrade på honom med en kanske lite alltför - enligt honom - obekvämt instresserad blick.
Katherine däremot log åt de tre simmarna framför henne. "Ja absolut!" sa Katherine, trots att hon hörde Morgan mumla, nästan ohörbart, "nej nej nej nej nej... nej" bakom henne.
"Vad vill du hitta på då?" frågade Katherine Olivia när Kim och Anastasia gått iväg.
"Hmm.." sa Olivia och vände blicken åt Morgan. Hennes ansikte sprack upp i ett stort leende. "Jag vill göra det Morgan vill göra!"
Morgan vart återigen riktigt obekväm. Men han visste att han förmodligen inte skulle kunna ta sig ur detta i första taget.
Morgan vart återigen riktigt obekväm. Men han visste att han förmodligen inte skulle kunna ta sig ur detta i första taget.
Morgan suckade åt tanken. Katherine behövde inte ens titta bak åt Morgan för att förstå hur mycket han ogillade situationen. Hon visste att han inte var särskilt bekväm runt barn. Därmed kunde hon inte heller låta bli att fnissa åt honom.
Det här skulle allt bli intressant.