Adventskalender - Del 19, Barnvakterna

Grupp 35
Jacqueline - Cara - Blake - Lucas - Olivia - Morgan
 
Tidigare delar
 [Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
[Grupp 9] [Grupp 10] [Grupp 11] [Grupp 12] [Grupp 13] [Grupp 14] [Grupp 15] [Grupp 16]
[Grupp 17] [Grupp 18] [Grupp 19[Grupp 20] [ÏGrupp 21] [Grupp 22] [Grupp 23] [Grupp 24]
[Grupp 25] [Grupp 26] [Grupp 27] [Grupp 28] [Grupp 29] [Grupp 30] [Grupp 31] [Grupp 32]
[Grupp 33] [Grupp 34] [Grupp 35] [Grupp 36]
 
 
 
Jacqueline pratade på om allt möjligt som hon kunde tänkas på, där huvudämnet såklart för det mesta bestod av henne själv. Emma hade tillslut gått därifrån men det var ingenting Jacqueline direkt brydde sig om. Var man så oförskämd att bara gå sådär, ja då kunde man sitta ensam. Hon hade suckat tyst för sig själv när Emma gått, nog hade hon uppfostrat henne bättre än så. 
 
 
"Morgan vääntaaaa på miiiiig!" ett barns röst ekade genom både köket och matsalen. Ut från köket kom Morgan med ett barn hack i häl, och Morgan själv såg otroligt sliten och trött ut. Nästan som om han inte hade sovit på flera dagar. 
 
 
I och med att ett barn kom in rummet, tyckte inte Jacqueline att det var lika roligt längre. Nog för att hon själv en gång haft en liten flicka i samma ålder, men den tiden var tack och lov förbi - barn hade aldrig direkt fångat hennes intresse. Jacqueline harklade sig. "Nej, jag ska väl gå och se vart min kära dotter tog vägen." ursäktade hon sig med. Ingen utav tonåringarna brydde sig om att besvara henne. 
Cara däremot svalde hårt. Egentligen hade hon känt sig dum som inte gick efter Emma, men i Jacquelines ögon hade det bara verkat dumt och hon hade med stor sannolikhet bara tvingat Cara att sitta kvar och låta Emma gå. Cara suckade. Nu när Jacqueline ändå själv gick därifrån, kunde hon ju å andra sidan gå och leta upp Emma istället. Hellre att hon hittade henne än Jacqueline. 
 
 
Cara hann dock inte så mycket som att ens resa sig upp innan Morgan högg tag i henne. Han sjönk ner på stolen bredvid och tittade på henne med vädjan i blicken. "Cara.. snälla, kan inte du passa det där lilla monstret?!" flämtade han "Du borde förstå dig på barn ju. Snälla, jag ber dig." Cara var inte alls beredd på allt detta, och blev nästan lite chockad utav Morgans plötsliga påhopp. "Öh.." mumlade hon, insåg att hon suttit i sina egna tankar som hon höll på komma tillbaka från. "Vänta va.. vadå att jag borde förstå mig på barn?!" utbrast hon. "Tjejer brukar vara bättre med barn. Inte för att vara sådan men.." började Morgan. 

"Jaha.." började Cara och nickade sakta. Visst kunde killar allt vara bra med barn också. Man behöver inte vara kvinna för sådant. Men det var ingenting hon skulle orka sitta och tjafsa med Morgan om. Speciellt inte i detta fallet när hon själv egentligen bara kunde bry sig om Emma, och allt hon ville var att hitta åt henne. 
"Alltså, jag vet inte. Jag har lite annat att stå i." sa hon. "Fråga Blake eller Lucas.
Blake spärrade upp sina trötta ögon där han suttit och smått nickat till under hela denna tid de överhuvudtaget spenderat här. "Va nej.. titta inte på mig!" utbrast han. 
Lucas satt bara där i bakgrunden och skrattade lite åt dem andra, fram tills han hörde vad Cara sagt. 
De båda blickade mot honom och han skakade bara huvudet. "Nja.. jag är inte bra med barn.
 
Cara suckade tungt. "Jaja. Okej då." det var inte det lättaste att bara släppa Emma sådär. Men å andra sidan försökte Cara tänka att Natalia och Katherine såväl som Anastasia och med stor sannolikhet Kim - eftersom Olivia var här - alla befann sig någonstans i herrgården och kanske någon utav dem hittade åt Emma före Jacqueline. 
 
 
Olivia orkade inte längre stå och vänta på något klartecken eller något överhuvudtaget. Hon sjönk ner på stolen bredvid Blake och återigen spred sig ett stort leende över hennes ansikte. "Hej!" sa hon och vinkade åt Blake för att få hans uppmärksamhet. "Hejhej." svarade Blake och log lite glest åt den lilla flickan. 
Olivia vände sig sedan mot Lucas och slängde ur sig ett hastigt hej innan hon åter vände sig åt Blake och Morgan, de två killarna hon kände sedan innan. Cara också såklart. Den nya blonda killen var ingen hon kände igen, men såklart att hon hälsade på honom också eftersom hennes mamma lärt henne att man inte ska lämna någon utanför. Dock verkade han vara lite stel och en riktig tråkmåns, enligt Olivia eftersom han knappt svarat henne.