Adventskalender - Del 22, Det spökar

Grupp 41
Cara - Blake - Olivia - Alice
 
Tidigare delar
[Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
[Grupp 9] [Grupp 10] [Grupp 11] [Grupp 12] [Grupp 13] [Grupp 14] [Grupp 15] [Grupp 16]
[Grupp 17] [Grupp 18] [Grupp 19[Grupp 20] [ÏGrupp 21] [Grupp 22] [Grupp 23] [Grupp 24]
[Grupp 25] [Grupp 26] [Grupp 27] [Grupp 28] [Grupp 29] [Grupp 30] [Grupp 31] [Grupp 32]
[Grupp 33] [Grupp 34] [Grupp 35] [Grupp 36] [Grupp 37] [Grupp 38] [Grupp 39] [Grupp 40]
[Grupp 41] [Grupp 42] 
 
 
Alice suckade lite för sig själv där hon gick på väg mot herrgården. Hon hade fått ont i ryggen efter allt spring under dagen.
Hon fick väl helt enkelt bara acceptera att hon faktiskt inte var någon ungdom längre. 
När hon svängt in på tomten fick hon syn på tre bekanta figurer längre bort i en hörna.
Hennes ansikte sprack upp i ett leende när hon kunde urskilja de två tonåringarna och den lilla flickan. 
 
Det hade slutat med att Cara och Blake tagit över rollen som barnvakter åt Olivia. Cara hade tillslut fått med sig Blake på det hela. Strax därefter hade Olivia frågat dem om de inte kunde gå ut i den friska luften, en liten stund - vilket de båda ungdomarna gått med på. Det var så otroligt varmt inne i herrgården så det skulle bara bli skönt att komma ut och kyla ner sig, samt få frisk luft. 
 
 
Ingen utav ungdomarna hade lagt märke till Alice förrän hon helt plötsligt dök upp bakom dem och utbrast "Nämen vilka har vi här då!". Alice lade en vardera arm om Blake och Cara. "Alice!" både Cara och Blake sken upp, även lilla Olivia som avgudade den rödklädda kvinnan som stod framför henne. "Här står ni och..?" Alice log där hon stod och lät sin blick svepa längs med alla de tre andra simmarna. "Tar luft!" Olivia skyndade sig att svara innan någon utav dem större hann göra det. 
"Så trevligt." log Alice. 
 
 
"Jaha.. och har det hänt några spökerier ännu då?" undrade Alice. Blake svalde. "Spökerier?
Alice skrattade. "Men kära Blake, har inte din mamma berättat om alla spökhistorier? Historier man pratat om i många, många år." Cara fnissade och blickade ner mot Olivia, som intresserat lyssnade på det Alice och Blake pratade om. Cara själv hade allt hört en spökhistoria eller två, om herrgården. "Öh nej? Det är inte som att vi sitter och pratar spöken." Både Cara och Alice skrattade. "På min tid, då jag var barn.. ja då pratades det mycket om denna herrgård." började Alice. "Om spöken va?!" undrade Olivia. Alice nickade. "Det sägs att herrn som byggde denna herrgård i början utav 1800-talet, går igen här tillsammans med diverse familjemedlemmar. Herr Balfour, om jag inte minns fel. Det är förresten han som statyn där borta föreställer." Alice harklade sig. "Jag spenderade så mycket tid här som barn, tillsammans med mina vänner och syskon. Detta var faktiskt vårt favoritställe att leka på. Än mer för att det dessutom spökade här. Vi brukade faktiskt gå på spökjakt." sa Alice medan hennes blick iakttog huset. Hon harklade sig igen. "Såg ni någonsin något spöke?" undrade Cara. "Jadå. Jag har då sett Mr Balfour tillika hans hustru några gånger. Gärna runt området deras sovrum var uppe på övervåningen. Ja och även om man kanske inte alltid ser dem så händer det ju en hel del mystiska saker också.
 
Blake bet sig själv i läppen. Han trodde inte riktigt på spöken.. men om Alice nu verkligen sett något, ja då kanske det fanns något mer där ute efter döden? Om det nu inte bara var något Alice hittade på såklart. 
Han skulle precis till att ställa en fråga till henne när de alla fyra hör en hög och kraftfull smäll komma inifrån huset.