Adventskalender - Del 5, Missförståndet
Grupp 8
Bo - Emma - Cara
Tidigare delar
I väntan på Celeste som sprungit upp till ovanvåningen för att låna toaletten, hade Cara patrullerat runt lite i salarna.
Hon hade trots allt inte varit i herrgården på länge, men allting såg i princip detsamma ut - förutom alla juldekorationer Alice och Marina fixat såklart. Cara återvände till "pianorummet" för att slå sig ned på soffan, som enligt henne var den mest bekväma utav dem alla i hela huset, men på vägen stannade hon upp när hon genom fönstret fick syn på Emma som vart omhållen utav en, för Emma, främmande kille.
Cara kände hur ilskan spred sig inom henne. Delvis hade Emma en pojkvän, men den där killen borde väl överlag veta bättre än att ge sig på en tjej som är blyg och inte vågar säga ifrån. I och för sig fanns det ju idioter där ute... Cara kunde inte bara stå där och gå igenom alla miljtontals tankar som dök upp. Hon var tvungen att ingripa.
"Vad fan tror du att du håller på med?! Släpp henne!" fräste Cara. Hon hade knappt hunnit utanför herrgårdsportarna ens innan hon beslöt sig för att agera och skydda Emma. Om det var något hon absolut avskydde så var det personer som utnyttjade andra som var svagare och inte kunde säga nej. Därav att Cara hade kommit att bli lite väl beskyddande av Emma under alla dessa år.
Bo släppte med ens taget om Emma som i sin tur höjde upp händerna mot Cara.
"Nej Cara det är inte som du tror!" utbrast hon. Den rödhåriga killen skakade lite på huvudet.
Han såg aningen chockad ut. "Vänta.. nej, tror du att jag skulle?" han avbröt sig själv.
"Jag vet inte vad jag ska tro. Jag känner inte dig." sa Cara, lade armarna i kors och spände blicken i Bo.
Emma harklade sig. "Grejen är att.." hon avbröt dock sig själv då hon började skratta.
Cara höjde frågande på ögonbrynet. "Är vadå?!"
".. Bo och de andra killarna vart infrysta i stugan och dem gav ifrån sig ljud. Jag trodde det var ett djur så jag gick för att se efter, insåg att dörren var igenfrusen. Bo vart så exalterad när han förstod att någon försökte få upp dörren så han.. ja, hjälpte till från insidan kan man väl säga." sa Emma och vände blicken mot Bo.
"Precis.. dörren flög upp, jag kom utrusande och där stod stackarn skräckslagen." fortsatte Bo.
"Bo är bara snäll och tar lite extra hand om mig eftersom han skrämde ihjäl mig." skrattade Emma.
"Nej Cara det är inte som du tror!" utbrast hon. Den rödhåriga killen skakade lite på huvudet.
Han såg aningen chockad ut. "Vänta.. nej, tror du att jag skulle?" han avbröt sig själv.
"Jag vet inte vad jag ska tro. Jag känner inte dig." sa Cara, lade armarna i kors och spände blicken i Bo.
Emma harklade sig. "Grejen är att.." hon avbröt dock sig själv då hon började skratta.
Cara höjde frågande på ögonbrynet. "Är vadå?!"
".. Bo och de andra killarna vart infrysta i stugan och dem gav ifrån sig ljud. Jag trodde det var ett djur så jag gick för att se efter, insåg att dörren var igenfrusen. Bo vart så exalterad när han förstod att någon försökte få upp dörren så han.. ja, hjälpte till från insidan kan man väl säga." sa Emma och vände blicken mot Bo.
"Precis.. dörren flög upp, jag kom utrusande och där stod stackarn skräckslagen." fortsatte Bo.
"Bo är bara snäll och tar lite extra hand om mig eftersom han skrämde ihjäl mig." skrattade Emma.
Nu i efterhand tyckte hon att situationen ändå var oerhört komisk.
Cara, vars ansikte varit förvridet i ett riktigt surmulet uttryck, började alltmer slappna av och snart sken hon upp i ett leende istället. "Åh jaha.. umm.. förlåt så mycket Bo." sa hon. "Jag trodde du utnyttjade Emma eftersom hon har svårt att säga ifrån.. och så." Bo ryckte dock bara på axlarna. "Äsch, det är lugnt. Det hade ju kunnat vara så liksom. Så det är bättre att man agerar än struntar i det." log han.
Emma log stort åt Bo. "Du är en bra kille Bo. Kom ihåg det."
Nog tyckte hon sig se en lätt rodnad längs Bos kinder när hon sa det. Men Emma menade i alla fall varje ord.
Nog tyckte hon sig se en lätt rodnad längs Bos kinder när hon sa det. Men Emma menade i alla fall varje ord.
"Tack.. Det ska jag verkligen lägga på minnet." log Bo.