Adventskalender - Del 6, (B)romance
Grupp 10
Cara - Emma - Bo - Blake - Morgan - Lucas
Tidigare delar
[Grupp 9] [Grupp 10]
Bo visade sig vara en riktig kul kille. Både Emma och Cara gillade honom nästan på direkten. Dock höll Cara fast vid att Bo ändå var lite mesig utav sig - vilket hade varit det första intrycket hon fått. Sen har ju Celeste dessutom berättat lite om hur tråkig han kan vara när det kommer till äventyr. Men Cara tyckte i alla fall fortfarande mycket bra om Bo.
Emma och Bo verkade dock ha funnit varandra bra då Cara med ens kände sig mer som ett tredje hjul.
Plötsligt hördes ett ljud från stugan, dörren öppnade sig och ut kom en lite smått vinglig Blake.
"Blake!" utbrast Cara och skyndade sig fram till honom.
Plötsligt hördes ett ljud från stugan, dörren öppnade sig och ut kom en lite smått vinglig Blake.
"Blake!" utbrast Cara och skyndade sig fram till honom.
Blake tog sig om huvudet. Det dunkade hårt. Han tyckte inte att han druckit speciellt mycket, han hade ju bara smakat av allt han testat blanda ihop, men ändå var det lite svårt att stå upp. "Åh.. hej!" Blake log stort åt Cara medan hon lade en arm om honom. "Herregud Blake! Har ni haft värsta partyt därinne eller?" sa Cara, trots att hon höll i honom så hårt hon kunde var han ändå nära på att ramla omkull. "Herregud Cara! Nej.. jag har.." Blake snubblade mellan orden. ".. jag.. nej, det faanns e-en bar däääär inne!" Blake gav ifrån sig ett kort skratt. "Alltså, vi måste få in dig någonstans där de vuxna inte kan se dig. Kom!" Cara började pressa sig framåt, Blake följde långsamt med. "Min underbara.. Cara.. du vet inte hur mycket jag.." mumlade Blake och Cara suckade tungt när han gav henne en påtvingad kyss på pannan. "Snälla Blake! Försök koncentrera dig på att komma ner för trappen istället."
Det tog ett tag, men tillslut lyckades Cara få med sig Blake oskadd nedför trappen. När de väl kommit ner vill dock Blake mer än gärna göra mer än att bara kramas. "Lägg av! Du är full och du har dessutom en flickvän." sa Cara utan att Blake verkade lyssna. Han drog sig istället ännu närmre henne. "Hon behöver inte få veta." sa han med en aning dämpad ton samtidigt som han blinkade åt henne med ena ögat. Cara himlade med ögonen. "Nej." sa hon bestämt. "Du är extra speciell för mig.. det har du alltid varit." Blake suckade besvärat medan han placerade en hand om Caras midja. "En gång.. i alla fall." fortsatte han och förde sitt ansikte närmre hennes. Dock stoppades han utav en hand som från ingenstans flög upp innan han kom för nära och nästan tryckte tillbaka hans ansikte. "Du är full Blake." sa Cara. "Helt otroligt att du alltid ska bli såhär klängig på mig när du är det." muttrade hon, dock tyst för sig själv. Hon var bara så otroligt trött på att få tampas med honom när han var såhär - att han var full gjorde inget men att han däremot alltid ville, och försökte, gå flera steg längre med henne, började gå henne på nerverna. Men det brukade i alla fall inte ta särskilt lång tid innan han tillslut gav med sig.
Cara och Blake vart dock avbrutna när dörren flög upp och ut kom Lucas med Morgan i hälarna. Eller rättare sagt, Morgan försökte stödja en stupfull och stojande Lucas ut från stugan. Lucas i sin tur ville hemskt gärna stanna kvar och fortsätta dricka, och tja.. det ville väl egentligen Morgan också, men eftersom det var vuxna här skulle det inte sluta särskilt bra. Varken Lucas eller Morgan kunde stå ordentligt på benen, så det var ju nästan otroligt hur Morgan faktiskt kunde hålla uppe både sig själv och sin nyfunne vän.
Bo skakade på huvudet och lade armarna i kors åt de två killarna. Att man kunde hålla på sådär? Vart var liksom det roliga i det hela? Bo suckade. Emma, som stod lite bakom Bo, gav ifrån sig ett kort skratt åt dem. Nog var det en rolig syn alltid.
Snart hördes dessutom ett stort brak.
"Oj oj oj oj .." sa Lucas, han försökte låta allvarlig men det var i princip omöjligt.
Lucas vände sig mot Morgan som svor över sin armbåge som tagit emot honom i fallet. "Hörru.. ä-är du okej?!" utbrast Lucas.
Det gick en stund utav tystnad. Tillslut svarade Morgan med att börja skratta. "Ingen fara." flämtade han.
Lucas förblev dock allvarlig en liten stund till, själv hade han slagit i ryggen - vilken det värkte lite i.
Men det dröjde inte länge innan även han började skratta åt hela situationen.
Det gick en stund utav tystnad. Tillslut svarade Morgan med att börja skratta. "Ingen fara." flämtade han.
Lucas förblev dock allvarlig en liten stund till, själv hade han slagit i ryggen - vilken det värkte lite i.
Men det dröjde inte länge innan även han började skratta åt hela situationen.
Emma förstod att Bo inte gillade de två blonda killarnas beteende. Hon behövde inte ens se hans ansikte för att kunna känna spänningarna som utstrålade ifrån honom. "Bo.. ska vi två gå in?" frågade hon och lade en hand på hans axel.
"Cara klarar sig själv, hon kommer dessutom inte att vilja lämna Blake så.." fortsatte hon.
Bo vände sig mot Emma och nickade. "Jag går gärna in. Orkar inte spendera mer tid med de där två fyllekajorna." log han.
Bo vände sig mot Emma och nickade. "Jag går gärna in. Orkar inte spendera mer tid med de där två fyllekajorna." log han.