Forgotten Hollow - Säsong 1 Avsnitt 3

Forgotten Hollow
Säsong ett
 
Simstales
[Avsnitt 1] [Avsnitt 2] [Avsnitt 3[Avsnitt 4] [Avsnitt 5] 
[Avsnitt 6] [Avsnitt 7] [Avsnitt 8] [Avsnitt 9] [Avsnitt 10]
 
Simsinspace
[Avsnitt 1] [Avsnitt 2] [Avsnitt 3] [Avsnitt 4] [Avsnitt 5] 
[Avsnitt 6] [Avsnitt 7] [Avsnitt 8] [Avsnitt 9] [Avsnitt 10]
 

 
Celestia hade ingen aning om vad Tristan kunde tänkas vilja prata med henne om. Ärligt talat hade hon faktiskt trott att han skulle vara irriterad på henne för händelsen tidigare samma kväll. Celestia slog sig ner bredvid honom, dock utan att få en reaktion. "Umm..Tristan?"  sa hon och viftade lite med handen framför mannen som verkade befinna sig i sina egna tankar. "Va? Ja!" Tristan ryckte till och vände blicken åt Celestia som bemötte honom med ett skevt leende. "Aah..." mumlade han. "Är du okej?" frågade hon. "Skulle jag inte vara det?" svarade han. 
"Du verkade så disträ bara. Vilket du gjort ovanligt mycket den senaste tiden.
Tristan fnös.
"Det tycker jag då inte.
"Pff. Vi vet båda två att jag har rätt." sa Celestia. 
"Mycket att tänka på bara. Bekymra dig inte om det.
 
 
"Nåväl." fortsatte Tristan och harklade sig. "Du undrar såklart varför jag ville träffa dig såhär i enrum.
Celestia nickade kort. "Tja, ärligt talat trodde jag faktiskt att du ville prata om det faktum att du dragit dig undan såpa..."
Tristan slog näven hårt i bordet vilket fick Celestia att hoppa till. "Men för fan Celestia!" utbrast han. 
"Det handlar INTE om MIG. Okej?! Sluta tjata." han fnös.  
"Nänä okej då. Men omdubehöverpratasåvetduattjagfinns. Ville bara tillägga det." suckade Celestia. 
"Nå, vad var det du ville prata om?" fortsatte hon. 
Tristan harklade sig igen och pillade samtidigt på sin slips. "Jo.." började han. 
"Vi behöver få hem Marlon och Kol. Det finns något som ni behöver få veta, och jag vill att vi alla är samlade.
Celestia nickade långsamt. "Såå.. du vill att jag hämtar hem dem?
"Tja, det vore ju bra ifall du i alla fall kunde hämta Marlon. Jag tänkte dra med mig Chanel för att hämta Kol." svarade Tristan.
"Aaah, ja Kol är ju hennes favoritbror så det gör henne nog gott." Celestia log återigen ett skevt leende åt Tristan som med ens blev något stel.
"Men ja. Jag kan sticka nu på en gång ifall du vill det.
"Det vore bra.
 
 
Windenburg. Den gamla staden låg kanske bara en timme från Forgotten Hollow. Om än det var Marlons favorit stad att hålla till och härja fritt i. Celestia satte armarna längs sidorna där hon stod och blickade ut över det mer eller mindre döda torget nästintill hamnen.
"Nåja.. Marlon, vart kan du tänkas hålla hus då." mumlade hon för sig själv.  
 
 
Ju längre hon gick, desto mer tomt på andra simmar blev det. Och inte en syn av Marlon. 
Det var som om något inte stämde. Sist hon var i Windenburg såhär sent, var det som om staden aldrig sov. Men nu var allt bara så gott som dött.  
 
 
"Såklart den jäveln aldrig kan svara i den förbannade telefonen..!" muttrade Celestia för sig själv då hon gång på gång försökt ringa Marlon, men utan resultat. Efter en liten stund var det dock något annat som fångade Celestias uppmärksamhet. "Nämen ser man på.
 
 
En ensam ung kille uppenbarade sig på gatan mittemot henne. Celestia log för sig själv medan hon svassade fram till killen. "Nä men hallå där." började Celestia. "Vad gör en sådan stilig ung man ute såhär sent? Ensam dessutom." hon log sitt allra finaste leende åt den smått förvirrade pojken. Nog hade han då inte förväntat sig att stöta på någon, än mindre någon som dessutom skulle söka kontakt med honom. Dock var det oklart ifall han överhuvudtaget ens lagt märke till Celestia innan hon kom fram. Killen tog sig om nacken och skrattade lite nervöst. "Jo eh.. jag ska ut och träffa några polare. Du, du säger väl inget till morsan ifall en blond kärring går runt och frågar om mig, va?" Celestia fick hålla sig för skratt. >>Åh, dagens ungdomar.<< 
"Åh, du kan vara lugn. Men tro mig, din kära mor kommer inte att behöva oroa sig speciellt mycket över att hennes bångstyrige son ska ut och dricka sprit.
"Öh vaa..?" var det enda den blonda killen fick fram innan Celestia grabbade tag i honom. Sedan blev allt så..
 
 
"Men systeryster då. Du och dina ynglingar." Celestia tog en hastig paus från sin måltid då en bekant röst hördes en liten bit ifrån henne. Hon behövde inte se honom för att veta att Marlon stod där och flinade åt henne, och hennes val av middag. Ett hastigt men tillfredsställande leende letade sig fram i hennes ansikte, innan hon återgick till middagen. Äntligen var letandet slut.  
 
 
"Sådär ja. Sov så gott så får vi bara hoppas på att mamsen är den som hittar dig avtuppad här sen." sa Celestia medan hon släppte taget om den blonda killen som for i marken. "Marlon!" utbrast hon kort därefter medan vände sig mot sin bror. De två omfamnade varandra i en varm kram, de hade ju inte setts på ett bra tag. "Du det var ett tag sedan." skrattade Marlon. "Om än inget har förändrats sedan sist.
"Pff." Celestia satte armarna i kors. "Så längesedan var det faktiskt inte, Marlon lille."
Marlon skrattade igen. "Det har du kanske rätt i. Och vad kan tänkas föra dig hit på ett sådant oanmält besök?
"Oanmält?" Celestia fnös. 
"Säger pojken som inte ens kan svara i telefonen.
"Jajajaja." Marlon bet sig lite i läppen. "Eller du kanske bara kom hit för att sätta tänderna i heta, unga collage-killar? Jag klandrar dig visserligen inte, de brukar vara ganska så..
"Marlon!" utbrast Celestia. "Det där kan du och jag prata vidare om sen. Jag är faktiskt här å Tristans vägnar.
Marlon bet sig allt hårdare om läppen. "Jaha.." mumlade han. "Vad kan allsmäktige storebror tänkas vilja då?" sa han och gav ifrån sig ett kort skratt. "Ingen aning. Han sa inte vad det handlade om mer än att bara du och Kol skulle komma hem, så får vi se då.
 
 
"Är det bråttom hem?" frågade Marlon när de börjat bege sig mot parkeringsplatsen Celestia ställt sin bil på. 
"Nja, innan natten är slut i alla fall. Hurså?" Celestia stannade och tittade undrande på sin lillebror. 
"Nä jag tänkte bara ifall du ville passa på att ha lite kul när du ändå är här.
"Kul? Som i..?
Marlon log ett brett leende. "Heta collage-studenter. Du förstår.. jag tror nog jag vet vart den där blonda snubben skulle.
Det ryktas om en stor fest lite längre bort."  
Celestia vände Marlon ryggen. "Nog är jag frestad alltid.."
Ett skevt leende spred sig över hennes läppar. "Kör till då. Men vi måste börja bege oss runt tre.
"Då säger vi det.