Forgotten Hollow - Säsong 1 Avsnitt 5
Forgotten Hollow
Säsong ett
Simstales
[Avsnitt 6] [Avsnitt 7] [Avsnitt 8] [Avsnitt 9] [Avsnitt 10]
Simsinspace
[Avsnitt 6] [Avsnitt 7] [Avsnitt 8] [Avsnitt 9] [Avsnitt 10]
Kol visste att det inte var någon idé att argumentera vidare med Tristan. Hade han väl bestämt sig var det i princip omöjligt att få honom att ändra sig. Han suckade och skulle precis till att säga något annat när han fick syn på en bekant figur som ställt sig bredvid Miranda lite längre bort ifrån dem. Kol kände igen figuren till att vara en utav de simmar Stephano tagit hand om, och som Kol själv sprungit på på stan lite då och då.
"Alltså.. Tristan, ser ut som om någon från Stephanos klan flörtar med din flickvän."
Tristan vände hastigt på klacken. "Pff." muttrade han och började med raska steg gå emot Miranda och hennes nyfunna sällskap.
"Alltså.. Tristan, ser ut som om någon från Stephanos klan flörtar med din flickvän."
Tristan vände hastigt på klacken. "Pff." muttrade han och började med raska steg gå emot Miranda och hennes nyfunna sällskap.
Med Chanel och Kol hack i häl.
Tristan stannade bredvid Miranda och spände blicken i mannen framför honom. Han harklade sig.
"Ursäkta men vad gör du med min flickvän?" Tristans ton var aggressiv.
Mannen framför honom höll upp händerna framför sig. "Ta det lugnt. Jag ville bara kolla så allt var okej med henne. Jag är inte här för att bråka."
Tristan fnös hånfullt. "Vad sa du, Kol. Var denna man en del av Stephanos patetiska familj?"
Den svarthårige mannen svalde. "Ja det är jag säker på i alla fall." svarade Kol.
Tristan fnös hånfullt igen. "Såklart en Stephanoanhängare ska dyka upp precis här av alla ställen och vara i vägen. Och såklart måste du dessutom limma på min flickvän."
Mannen skakade lite på huvudet.
"Vad heter du då?" frågade Tristan.
Mannen öppnade munnen men inga ord kom.
"Ursäkta vad sa du? Du hörs inte."
Chanel som stod i bakgrunden kände sig så dum. Hon önskade av hela sitt hjärta att hon kunde hjälpa Mirza men det skulle riskera i att Tristan upptäckte att hon faktiskt umgicks med Stephano och hans familj.
"Mirza." svarade Mirza.
"Tristan!" utbrast Chanel. "Jag är trött och vill hem. Kan du inte bara släppa det, låta honom gå och.."
Hon tystnade. En kort tystnad uppstod. Tristan himlade med ögonen.
"Ursäkta men vad gör du med min flickvän?" Tristans ton var aggressiv.
Mannen framför honom höll upp händerna framför sig. "Ta det lugnt. Jag ville bara kolla så allt var okej med henne. Jag är inte här för att bråka."
Tristan fnös hånfullt. "Vad sa du, Kol. Var denna man en del av Stephanos patetiska familj?"
Den svarthårige mannen svalde. "Ja det är jag säker på i alla fall." svarade Kol.
Tristan fnös hånfullt igen. "Såklart en Stephanoanhängare ska dyka upp precis här av alla ställen och vara i vägen. Och såklart måste du dessutom limma på min flickvän."
Mannen skakade lite på huvudet.
"Vad heter du då?" frågade Tristan.
Mannen öppnade munnen men inga ord kom.
"Ursäkta vad sa du? Du hörs inte."
Chanel som stod i bakgrunden kände sig så dum. Hon önskade av hela sitt hjärta att hon kunde hjälpa Mirza men det skulle riskera i att Tristan upptäckte att hon faktiskt umgicks med Stephano och hans familj.
"Mirza." svarade Mirza.
"Tristan!" utbrast Chanel. "Jag är trött och vill hem. Kan du inte bara släppa det, låta honom gå och.."
Hon tystnade. En kort tystnad uppstod. Tristan himlade med ögonen.
"Om jag vore du skulle jag nog sticka härifrån nu och inte se bakåt." sa Tristan och spände blicken i Mirza, som i sin tur gav Tristan en kort blick som mest, innan han gjorde som han sa och vände honom ryggen.
"Jävlar, vilken mes.. kunde inte ens ta en fight." skrattade Kol när Mirza kommit en bra bit ifrån dem.
"Mes och mes. Jag slår vad om att.." Tristan avbröt sig själv och vände blicken bak mot Kol.
Han suckade. "Jag kommer nog att få med Stephano att göra efter det här. Om pojken inte är för feg för att skvallra. Men det tvivlar jag på." ett kort hånleende spred sig över Tristans läppar, dock var det inte där för att stanna. "Åh, är du okej? Tristan jag.." Miranda stod numera precis framför honom med en bekymrad blick.
"Shh." Tristan tog tag i Mirandas händer och drog henne ytterligare lite närmre. Hans gröna ögon stirrade djupt in i hennes chokladbruna.
"Mes och mes. Jag slår vad om att.." Tristan avbröt sig själv och vände blicken bak mot Kol.
Han suckade. "Jag kommer nog att få med Stephano att göra efter det här. Om pojken inte är för feg för att skvallra. Men det tvivlar jag på." ett kort hånleende spred sig över Tristans läppar, dock var det inte där för att stanna. "Åh, är du okej? Tristan jag.." Miranda stod numera precis framför honom med en bekymrad blick.
"Shh." Tristan tog tag i Mirandas händer och drog henne ytterligare lite närmre. Hans gröna ögon stirrade djupt in i hennes chokladbruna.
Som om han fick direktkontakt med hennes själ.
"Miranda.." Tristans röst var lugn.
"Det enda du minns av den här kvällen är att du satt i baren och undrade vart vi tog vägen, så du gick ut för att leta efter oss när du sprang på Mirza - en utav Stephanos anhängare - och han attackerade dig. Du tog dig dock ur situationen oskadd, tack vare mig."
Miranda var som hypnotiserad där hon stod. "Det enda jag minns är att jag satt i baren, undrade vart ni andra tog vägen och blev överfallen av Mirza när jag gick ut för att leta efter er. Du räddade mig."
"Miranda.." Tristans röst var lugn.
"Det enda du minns av den här kvällen är att du satt i baren och undrade vart vi tog vägen, så du gick ut för att leta efter oss när du sprang på Mirza - en utav Stephanos anhängare - och han attackerade dig. Du tog dig dock ur situationen oskadd, tack vare mig."
Miranda var som hypnotiserad där hon stod. "Det enda jag minns är att jag satt i baren, undrade vart ni andra tog vägen och blev överfallen av Mirza när jag gick ut för att leta efter er. Du räddade mig."
Tristan log medan han rätade på sig. "Dåså." sa han. "Är det väl dags att åka hem."
Han vände sig mot Kol och Chanel, som båda nickade instämmande.
Han vände sig mot Kol och Chanel, som båda nickade instämmande.
Väl hemma hann de så gott som bara komma in genom ytterdörren innan Vlad dök upp.
Vlad log sitt gamla vanliga stela leende och hans djupa ögon tittade på Tristan.
"Vad bra att ni är tillbaka herrn." sa han.
"Celestia och Marlon kom hem för inte så jätte längesedan."
Vlad log sitt gamla vanliga stela leende och hans djupa ögon tittade på Tristan.
"Vad bra att ni är tillbaka herrn." sa han.
"Celestia och Marlon kom hem för inte så jätte längesedan."
Tristans ansikte förvreds i ett skevt leende. "Bra. Vill du vara så vänlig att hämta dem Vlad. Jag tänker att vi kan ta det där mötet nu på en gång."
Vlad rätade på ryggen. "Som ni önskar."
Vlad gav Kol och Chanel en varsin kort blick innan han vände dem alla ryggen och begav sig någonstans djupare in i huset för att leta rätt på Celestia och Marlon. Tristan vände sig mot Chanel och Kol.
"Vad sägs om.. matsalen?"
Kol ryckte mest på axlarna till svar medan Chanel nickade kort.
Tristan gjorde en gest med handen i riktning mot matsalen. "Dåså. Vad väntar ni på."
Vlad gav Kol och Chanel en varsin kort blick innan han vände dem alla ryggen och begav sig någonstans djupare in i huset för att leta rätt på Celestia och Marlon. Tristan vände sig mot Chanel och Kol.
"Vad sägs om.. matsalen?"
Kol ryckte mest på axlarna till svar medan Chanel nickade kort.
Tristan gjorde en gest med handen i riktning mot matsalen. "Dåså. Vad väntar ni på."