Sisters of Willow 1.1 - The Party

Då var det äntligen dags för första delen av den nya serien. Jag ber om ursäkt på förhand om det är lite rörigt, men jag har försökt klämma in så mycket som möjligt så att ni ska få lite perspektiv på de olika simmarna redan från första början.
Därav ett lite längre och kanske ett lite smått rörigt inlägg. 
 
Tanken är att serien kommer att publiceras två inlägg per vecka, ialla fall till en början.
Jag börjar skolan nu på måndag nämligen och hur mycket tid jag kommer att ha till spel är än så länge oklart. 
 
Seriens namn är jag inte heller helt säker på ännu och det kan komma att ändras ifall jag hittar något bättre. 
 
Och sist är en fråga till er: Skulle ni vilja att jag skriver i "jag-form" när jag skriver ur de olika simmarnas perspektiv? I så fall lämna en kommentar. Det är ingen idé att ni bara gillar inlägget för svar eftersom jag då inte vet om det är ett "ja" på frågan eller om ni helt enkelt bara gillar inlägget. 
 
Anyway, enjoy! :) 
 
 
Cara Wayne var inte som någon annan tjej i Willow Creek, och ibland var det nästan så att hon ifrågasatte varför hon fortfarande ens var vän med de andra tjejerna.. med tanke på hur mycket hon själv stod ut i jämförelse med dem. Men å andra sidan skulle inte deras annars tråkiga, smått händelselösa, gata få se så mycket liv med alla möjliga roligheter... i och för sig hade dem ju Katherine, som mer eller mindre delade denna fantasifulla, vilda natur med Cara själv.
De två hade alltid, sedan barnsben, gått på alla möjliga äventyr och lekt alla lekar man kunnat hitta på.
Äventyrliga, fyllda med action och rent ut sagt farliga. 
 
 
Ja, just Katherine kanske inte var SÅ olik henne själv. I alla fall inte till beteendet. Men vad gällde allt annat var de trots allt i grunden två helt olika personer som man hade kunnat tycka borde ha gått åt två skilda vägar för längesedan.
Ett exempel: Kathy skulle aldrig ha problemet med att hitta den perfekta outfiten inför fest. 
Cara suckade tungt. Hon hade rotat igenom hela byrån i hopp om att hitta något att ha på sig inför sin fest.
Men som vanligt kunde hon inte lägga ihop plus och minus, vad passar till vad? Färg? 
Nej, mode var inte Caras grej och kanske var det dumt att ifrågasätta deras vänskap - plus behöver alltid minus, olikheter behöver varandra. 
 
***
 
För en gång skull var Caras fest ovanligt lugn. Inte alls så mycket folk Natalia hade förväntat sig att det skulle vara. Bara det gamla vanliga gänget och några killar vars ansikten som inte var helt bekanta. Trots det hade hon bestämt sig för att leta reda på den blyga av dem alla, Emma, mest för att se så att hon var okej och inte tryckte i ett hörn. Dock verkade Emma fullt upptagen med sitt sällskap. Emma och Tyler hade nyligen ingått ett förhållande och Natalia kunde inte undgå att le åt dem. Hon var så glad för Emmas skull. Att hon äntligen hittat någon. Men hon kunde inte undgå att känna en form av avundsjuka - Natalia var än så länge den enda som inte hade en partner, den som heller aldrig haft någon. Det var något hon hade valt att avstå ifrån under high school - att vänta på den rätta hade verkat som ett bättre alternativ. Men nu, på senare tid, hade Natalia börjat ifrågasätta sig själv angående den saken. Det kändes inte längre som en bra idé, och det gjorde inte heller henne till en bättre sim.
Inte var hon så mycket bättre än de andra bara för att hon hade kunnat avstå lustar. 
 
 
På vägen ut från vardagsrummet sprang hon på Cara. "Ett tips, gå inte in där." sa Natalia och pekade ut mot vardagsrummet. Hon böjde sig lite fram mot Cara och viskade "Emma och Tyler". 
Cara log ett glest leende, ryckte lite på axlarna som om hon inte riktigt brydde sig. 
Natalia gav upp en lätt suck, vilket fick en reaktion hos Cara. "Något som är fel?
Natalia suckade lite lätt igen innan hon berättade om sina tankar för henne.
 
 
Allt som allt blev det en kort stund av tystnad. Cara stod nu helt vänd mot Natalia, svepte sin drink i ett innan hon ställde ner glaset för att sedan sträcka ut armarna som i en gest att hon ville ge Natalia en kram. 
"Tänk att det tog... typ, fem år och nu är vi äntligen här där jag kan säga Vad var det jag sa!" skrattade Cara medan hon kramade om Natalia. De två hade haft en liknande konversation fem år tidigare där Natalia berättat om sina kyrkliga löften, om att hon absolut inte skulle ha någon pojkvän och absolut inte göra något man inte fick utanför äktenskapet - att hon helt enkelt skulle vänta tills hon träffat den rätte och bli gift. Cara hade dock förutspått att Natalia skulle ändra sig, vilket Natalia själv sagt att det aldrig skulle hända. Men när den dagen väl var kommen skulle Cara äntligen få säga vad var det jag sa och bevisa för Nath att hon hade rätt från första början. 
 
 
Cara släppte sitt grepp om Natalia och drog med ens upp sin mobil. "Umm.. vad gör du?" Natalia tittade osäkert på sin rödhårige vän framför sig. Vad hon än hade i tankarna kunde det inte vara något bra. 
"Ta det lugnt." log Cara. "Du får snart se.
 
 
Det tog inte alltför lång tid innan det Cara tänkt dök upp. Det, alltså en kille. Cara log mot dem båda. 
"Aah, vad var det om?" frågade killen Cara som verkade ignorera hans fråga.
"Nath, säg hej till Cole. Cole, detta är Natalia." Cole? Natalia svalde. Han såg rysligt bra ut, en utav de där snygga killarna i skolan hon gick förbi varje dag men inte vågade hälsa på. Hon kände hur hans blick genomträngde henne från topp till tå och därmed visste hon inte vad hon skulle säga eller göra. Hennes ansikte blev med ens hett och Natalia kunde bara hoppas att hon inte såg alltför röd ut. "Eh, hej." sa Cole plötsligt och sträckte fram en hand. Natalia stirrade bara på den ett bra tag innan hon tillslut tog den och skakade den lite snabbt. "Hej, eheh.." mumlade hon, lät blicken glida uppåt för att få en bra blick på Coles ansikte. "Hej." sa hon igen och gjorde en hastig vinkade gest med fingrarna. Natalia ifrågasatte varför hon gjorde så.
Han måste ju tycka att hon var hur konstig som helst. Varför sa hon ens hej två gånger? 
 
 
Tack och lov hoppade Cara in och avbröt den pinsamma tystnaden. "Ja alltså.. jag tänkte att ni två skulle passa perfekt ihop så därför bad jag dig komma in hit, Cole." Cole skrockade, vilket fick Natalia att nästan rycka till - det var kört för hennes del. Hon hade skämt ut sig själv och därmed sumpat sin chans att kanske få en sådan hunk till pojkvän. "Nåväl, jag ska dra och kolla vad de andra gör. Ni får ha det så trevligt!" Cara gav de båda ett stort, och ett sådant där speciellt leende bara hon kan ge, innan hon vände dem ryggen. 
 
 
Tystnaden kändes oändlig efter att Cara hade gått. Både Cole och Natalia stod tysta kvar. Natalia kollade nervöst efter Cara medan Cole tittade ner mot golvet. Hon harklade sig lite snabbt. "Så.. du känner också Cara? Nog för att jag.. eh, ja, vet att hon känner många killar men.. ja." återigen kom den där hettan i ansiktet tillbaks, och återigen bad Natalia för att hennes ansikte inte skulle se ut som en enda stor, röd tomat. Cole tittade upp, gav henne ett glest leende. "Ja alltså, mest genom Blake.
Natalia nickade nervöst. "Jaha, jag förstår.
"Så.. hur är läget då?" undrade Cole. Deras konversation kunde inte bli stelare, men den hade i alla fall kommit igång och hon började känna sig mer avslappnad i hans närvaro, ju längre tiden gick och ju mer de pratade. 
 
***
 
Hon kom inte långt innan Cara fick sig en överraskning som mötte henne i matsalen. "Blake! Så du kom trots allt!" utbrast hon och omfamnade sin allra bästa vän. "Du vet att jag aldrig skulle missa en fest. Jag lyckades smita ifrån den tråkiga middagen min morbror hade ordnat så att jag kunde komma hit." De båda skrattade åt det Blake nyss sagt. "Lyckades min tjej ta sig hit eller?" undrade han efter att ha berättat om den tråkiga middagen hans mamma tvingat med honom på. Cara nickade.
"Jag har dock ingen aning om vart Katherine tog vägen. Hon var här tidigare i alla fall.
 
***
 
Denna fest hade inte alls blivit som Katherine förväntat sig. Hon var nästan besviken på Cara för att hon inte hade fixat en vild sådan, som hon annars brukar. Men däremot hade Katherine trots allt lyckats hitta sitt egna sätt att ha kul på. Blake skulle ju ändå inte komma så varför inte hänga med hans kompis Morgan som visade sig vara 110% mer intressant än alla de andra simmarna hon för övrigt redan känner nere på nedervåningen. 
Dessutom såg han ju ganska så bra ut.. "... och det är väl därför jag pallar vara vän med Tyler." Katherine hade bara lyssnat med ett halvt öra på det Morgan berättat om, varför han ändå kunde vara vän med en nolla som Tyler Malone vars familj inte hade några pengar och bodde i "slummen". Katherine hade varit för upptagen av sina egna tankar och begär för att orka bry sig överhuvudtaget. Typ som att vilja klä av honom här och nu, undra hur han möjligtvis kunde vara utöver bara snack. 
 
***
 
Natalia och Cole hade stått kvar en bra stund och bara pratat om allt mellan himmel och jord.
Cole var riktigt trevlig, och Natalia hoppades att han skulle tycka detsamma om henne. 
"Du det börjar bli rätt sent, jag tror jag ska dra mig hemåt." sa han. "Ja, sant." log Natalia. 
"Ska jag följa dig hem?" Cole besvarade hennes leende, men det försvann ganska snabbt i och med att hon skakade lite lätt på huvudet. "Det behövs inte, jag ska stanna över här i natt.
"Jaha okej. Men.. eh ja, skulle du vilja ses någon dag?
Det kändes som om hennes hjärta hoppade över några slag. Inte för att hon skulle vara kär i honom, men bara tanken på att en så snygg kille faktiskt verkar gilla henne och dessutom undrar om hon skulle vilja träffa honom.. ja, det är nästan för bra för att vara sant. "Absolut!
"Då säger vi det. Vi hörs." sa Cole medan han gav henne en något långvarig kram. 
"Vi hörs.
 
***
#1 / / Michaela:

Äh, måste ju lägga en kommentar här med! Helt klart värt väntan på att få läsa den här serien! Ser fram emot nästa del :D Och på svar på din fråga, jag tror nog att det är bättre om du skriver i tredje-person i första hand, eftersom det är så många unika personligheter vi ska få läsa om, och det är smidigare att få veta mer om dem om du skriver tredje. Däremot kan du alltid ha "special-inlägg" där du skriver i "jag-form" om det är något särskilt du vill förmedla med den här simmen c:

Svar: Åh vad roligt att höra :D Och tack för din åsikt och kommentar ^^
Sandy SIMSINSPACE

#2 / / Nellie:

Det var helt klart väntan!Tycker också att du kanske kan gör något special inlägg i jag form=)