Forgotten Hollow - Säsong 2 Avsnitt 8


 
Simstales Del 8
 

 
Det hade blivit kväll då Tristan åter befann sig i Forgotten Hollow. Ensam. Kol hade inte följt med tillbaka då han hade fått stanna med några häxor längre upp i landet. Häxorna kunde bromsa sjukdomen med någon formel som skulle ta ett tag att arbeta med. Tristan hade till en början känt sig dum som bara lämnat hans bror där, men han hade varit tvungen att fortsätta för att hitta det andra han var ute efter. 

Torget var så gott som tomt på simmar, vilket han hade tyckt var skönt. Det var trots allt skönt att få vara ensam. Men det skulle han inte få vara särskilt länge. Tristan stannade och suckade åt synen av den bekanta flickan som stod vid statyn. Om än en inre irriteration av hennes närvaro började störa honom.
 
 
Det hade varit alltför längesedan Tristan fått användning utav jägaregenskaperna som kom med vampyrism. Så som snabbhet, sättet att kunna ta sig fram utan att höras eller synas - om man inte ville det. Han hoppade över staketet och stannade vid det närliggande trädet. Irritationen han känt började hastigt växa sig starkare och.. han hade ju inte ätit på ett par timmar. Den nästintill vithåriga flickan, Stephanos flickvän, som en gång hade irriterat honom.. stod bara där, utan någon irriterande Stephano vid sin sida. Hon var helt ensam. Tristan hade övertaget. Precis som han alltid hade. Han gav upp ett kort hånflin åt tanken. Oavsett om Stephano var där eller inte, kunde Tristan hur enkelt som helst grabba tag i den mänskliga flickan och.. göra som han ville. 

Dock slog det honom plötsligt. Stephanos flickvän? Han gav flickan en sista, hastig blick innan han gick bakom trädet och tvingade tillbaka sin mörka form. Tristan bet sig i läppen. >>Den irländska häxlinjen spred ut sig för ett par år sedan. Några utav dess häxor hamnade i Österrike<< 
 
Det hade i alla fall en utav häxorna som tagit hand om Kol berättat. Och Stephano hade så gott som aldrig visat något intresse över att ha en flickvän. 
 
 
Tristans blick drogs åt det röda huset på andra sidan gatan. Häxans ord upprepades i hans huvud. Irländska häxlinjen spred ut sig, några hamnade i Österrike. Han tänkte efter. Flickan dök inte upp i Forgotten Hollow förrän.. två år sedan. Och för två år sedan ägde också ett mord rum på en häxfamilj: som bodde i huset hans blick vilade på. Samma natt mordet hade utförts, hade Tristan stått och pratat med Chanel i hennes sovrum och de båda hade fått syn på ett mystiskt ljussken som uppstod... över torget. Efter det hade den förvuxna barnrumpan börjat gå omkring i Forgotten Hollow, och bosatt sig hos Stephano. 
 
 
Med ett höjt ögonbryn vred Tristan blicken mot flickan. Ett hånleende spred sig över hans ansikte. 
Tänk att världen kunde vara så liten, trots allt. Den person han letat efter befann sig i själva verket i Forgotten Hollow. Hos Stephano, av alla. Flickan måste vara en häxa. Den häxan han behöver för att kunna väcka Aurora. Ja, så måste det vara. Tristan gav upp en djup suck. Han behövde så mycket självdiciplin och tålamod han bara kunde få för att orka handskas med henne. Hon var ju trots allt omogen och förstod då verkligen inte vilka man ska respektera och vilka man kan vara barnslig med. När han tillslut kände sig redo började han gå emot henne.