Forgotten Hollow - Säsong 3 Avsnitt 4


Simstales del 4 
 

 
".. du måste lära mig det någon gång." rösterna från tre simmar och ljudet av klackar som gick på kullerstenar ekade genom den tysta gången upp mot kullen där den mörka herrgården låg. Marlon och Celestia pratade på om kvällens händelser medan Vlad mest gick och suckade för sig själv.
Om än han då och då kom inflikandes med något när han väl kände för det. 
 
 
När de sedan steg in blev de alla förvånade över att finna insidan såpass mörk. I alla fall allrummet var mörkare än det brukade vara. Tristan och Chanel satt fortfarande kvar. De hade ingen aning om hur många timmar som gått, men de hade haft mycket att tala om och för första gången på länge var dem helt ensamma hemma.. fram tills nu. "Alltså.. att du inte sagt något tidigare!" sa Chanel och suckade. Tristan hade alltså vetat om att hon umgicks med Stephanos gäng. Det hade han vetat hela tiden.. och här hade hon gått och ojat sig över det. Chanel hade också dragit upp hennes nya relation med Mirza, varpå Tristan grattade och önskade henne lycka till med sin nya pojkvän. 
 
En kort stund senare och de båda syskonen brast ut i skratt åt det hela. 
"Vad är det som är roligt?" Celestias skepnad tornade upp sig över dem och Tristan blev med ens tyst. Han harklade sig.
"Vi pratade bara massa strunt." log Chanel.
 
 
Stämningen som för bara någon minut sedan hade varit full av skratt blev istället mer stel då Vlad och Marlon stegade in i rummet.
"Jo det finns något ni bör veta." sa Tristan då dem alla var på plats. 
"Rory är vaken.
 
Han berättade om allt som hade hänt medan de andra varit borta. 
"Ah, så det var alltså inte Lilith du grubblade över tidigare." sa Vlad. 
"Jaha nämen vad bra Tristan.. nu lär vi väl få med Stephano att göra." suckade Celestia. 
"Varför skulle vi det?" Vlad höjde på ett bryn.
Celestia suckade besvärat. "Om Rory gav sig på hans tjej så lär väl Stephano vara rätt pissed vid det här laget."
"Ja men det är ju inte som att han kan göra oss något.
"Men HUR kan ni ens bekymra er för en rasande Stephano, som för den delen inte ens kan göra oss något, när Rory är därute någonstans och går lös på varenda jävla människa och troligtvis även Chanel när hon får den chansen?!" utbrast Marlon. Han var arg. Tristan vet mycket väl hur Aurora är och att hon inte borde gå lös, men likförbannat skulle han ändå släppa ut henne. Dessutom borde han väl åtminstone ha tänkt på Chanels säkerhet. Vem som helst kunde ju se att Aurora inte var så jätte förtjust i henne. Hur hon avundades Chanel och det var ju ett under att hon inte gav sig på henne när hon hade världens chans.
 
Tristan harklade sig.
"Stephano är inget problem. Vi måste hitta Rory och.."
".. se efter Cookie!" Marlon avbröt honom. "Varför skulle du överhuvudtaget släppa lös satmaran?!
Tristan suckade. "Därför du vet hur hon är! Hade inte vi gjort det hade troligtvis någon annan gjort det för henne.
Och du vet hur hon kan bli om hon känner sig sviken.
 

 
Aurora tittade skeptiskt mot den turkosfärgade klänningen och den tillhörande vita hatten.
"Är det såhär mode ser ut nuför tiden.." mumlade hon för sig själv. "Det är ju ett skämt."
Aurora lade armarna i kors och suckade. Hon hade efter mycket om och men tillslut hittat sig en klänning hon tyckte såg ganska bra ut.
Eller ja, den var okej i alla fall. Om än fortfarande inte hennes smak. 
Frisören hon betvingat att följa henne runt på stan efter att ha fixat hennes hår hade sett ut den gråa klänningen åt henne och hjälpt henne med andra nödvändigheter, då Aurora inte förstod någonting hur något i den moderna världen fungerade. Det hade kanske varit dumt att lämna Tristan medvetslös i källaren. Han hade nog gjort mer nytta här tillsammans med henne då han om någon borde känna till allt det här. Inte vad gällde kläder kanske.
Det hade han alltid varit så dålig på. Men allt det andra. 
 
 
"Behöver dy någon hjälp?" Aurora väcktes ur sina tankar och vände sig om, för att mötas av synen av en kvinna med jättelika läppar. Hon fick hålla sig för skratt. Det såg ju inte klokt ut! "Nämen vad har hänt med dina läppar?! Har dem svullnat upp eller?" kvinnan i den gröna klänningen ryggade tillbaka och höjde irriterat på sitt ena bryn. "Urzäkta?" sa hon. Hennes röst bar med sig en lätt fransk brytning. 
"Åh, är du möjligtvis från Frankrike?
"Ja men de.."
"Jag med! Aurora var namnet." sa Aurora och sträckte fram en hand. Kvinnan kollade dock på henne som om hon kom från mars, men det hindrade inte Aurora från att självmant ta tag i kvinnans hand och skaka om den. 
"Fröken mår dy bra?
Aurora lade huvudet lite på sned. "Skulle jag inte göra det?
Kvinnan höll kvar sitt höjda bryn innan hon skakade lite på huvudet. 
"Jag heter Ariana. Är dy zäker på att dy inte vill ha någon hjälp?
 
 
Nog behövde Aurora all den hjälp hon kunde få. Ariana hänvisade henne till övervåningen där dem hade lite mer lediga kläder, då hon hade sett hur dömande den rödhåriga lilla damen tittat åt deras klänningar på nedervåningen. "Här kanzke dy hittar något dy gillar bättre." sa Ariana och började gå igenom några av de plagg som hängde på väggen intill dem. 
 
 
"Nja.. jag gillar inte den där rosa färgen. Har ni ingenting mer neutralt?" suckade Aurora. Alla de plagg hon såg var bara i en väldans massa skrikiga färger hon absolut inte gillade. De gav henne nästan huvudvärk bara av att titta på dem. "Vill dy ha något mer i bazväg?

Aurora höjde på sitt bryn. Basväg? Vad var det? "Förlåt?
"Ja, bazplagg.
"Vad är basplagg?
Ariana höjde på sitt bryn, igen. Hon öppnade munnen för att svara men Aurora avbröt henne. 
"Whatever. Du som är expert på det här med mode kan väl ge mig din åsikt om min klänning?"
 
 
Ariana placerade ett fundersamt finger vid sina läppar medan hon studerade Aurora från topp till tå.
"Nå?" undrade Aurora och lade huvudet lite på sned. Ariana harklade sig.
"Det är en mycket znygg klänning. Är dy zäker på att dy vill gå med den zåhär till vardagz?"  
Aurora funderade. "Jag är säker. Om inte annat har jag ju i alla fall en syster att sno kläder från.
Ariana suckade. "Zå dy finner ingenting intrezzant här?

"Inte för tillfället. Men jag kommer nog tillbaka." Aurora gav den mörkhåriga kvinnan ett skevt leende.
"Och nästa gång kanske jag ber dig följa med mig ut på stan där du får agera som min personliga shoppare.