Forgotten Hollow - Säsong 3 Avsnitt 7


Simstales del 7
 

 
Ljudet av högklackade skor ekade genom vinden. Den rosahåriga kvinnan stannade upp en bit ifrån den mörka herrgården och gav den en lång, smått fundersam blick. Hon tvekade inte. Det var bara mer en fråga hurvida Tristan skulle känna sig över att se henne igen. Det var ju inte igår dem sist sågs och.. dem skiljdes inte åt som vänner. Hon suckade. Om bara Tristan inte hade varit så envis om att stanna hemma och istället följt med henne på en jorden runt resa, hade hon kanske inte stannat borta såpass länge som det råkades bli. 
 
*** 
 
"Jag vet faktiskt inte.." suckade Tristan där han stod och kollade in sig själv i spegeln. Den rödlila tröjan, som egentligen tillhörde... ja, någon utav Kol eller Marlon, satt likt en klisterlapp om kroppen och det gillade han inte. "Varför måste du ändra i min gar..."
"Den sitter faktiskt bra och du passar i den, okej?" suckade Chanel. 
"Men nej. Den sitter ju som en.."
"Tristan!" Chanel lade armarna bestämt i kors. Kan man ingenting om mode ska man heller inte klaga när någon som faktiskt kan sådant säger att det ser bra ut. Dessutom passade tröjan honom perfekt. 
"Den passar perfekt och det ser jag tillochmed härifrån." sa Chanel. 
"Och vad tror du Kol säger när han kommer hem och tror att jag har snott hans kläder?
Chanel suckade igen. "För det första var det jag som snodde den. För det andra vet jag inte om den kom från Kol eller Marlon eftersom dem har alla sina kläder i en enda stor hög däruppe på vinden. Och för det tredje tror jag inte att någon utav dem har en vidare koll på vad dem har och inte, i och med den där gigantiska högen.
 
 
Ett plötsligt ljud från nedervåningen nådde syskonparet och deras tjafs upphörde.
"Vad var det?" undrade Chanel till vilket Tristan tyckte på axlarna åt.
Han gav tröjan en sista ful grimas innan han vände spegeln ryggen och tågade iväg mot dörren, med Chanel hack i häl. 
 
 
"Det lät ju som om någon var i hallen.. tror jag." mumlade Tristan på vägen nerför trapporna. 
Om än hallen var helt tom då de nådde den. "Nope. Kan det inte ha varit." sa Chanel. 
Tristan som stannat vid ena statyn som stod prydnad därinne ryckte återigen på sina axlar. 
"Äsch, det var väl Celestia som hade sönder en flaska i baren.
 
 
När Tristan skulle till att gå tillbaka mot trapporna igen öppnades plötsligt de tunga portarna, och in kom en tjej springades rätt emot honom.
"Ojoj!" utbrast Chanel då hon insåg att kvinnan hade sitt sikte på Tristan. 
Ett ljud av två personer som krockade och som strax därefter föll till golvet, och kvinnan låg ovanpå Tristan som i sin tur gav henne en chockad blick. 
 
 
"Nä men hallå där." kvinnans ansikte sprack upp i ett leende då hon mötte Tristans blick.
"Lilith!" utbrast han. "Ja du vet ju att jag gillar att göra en ordentlig entré." skrattade hon. 
"Jo tack.
"Trevligt att se dig med. Det var ju inte igår. Snygg tröja förresten." log Lilith.
 
 
"Vad i hela friden pysslar ni med?" Marlon kom intågadens i hallen då han hade hört en massa konstiga ljud därifrån och fick nästan hålla sig för skratt åt synen av Tristan som låg på golvet med en tjej över sig. "Oj.. öh, ja jag ska nog... jag tror Celestia behövde hjälp med något." fumlade han med orden, och vände dem sedan ryggen. Om än han gärna hade stannat kvar för att se hur det hela skulle utveckla sig.
 
 
"Menalltsåjagvetintevadjagskasäga!" utbrast Tristan som kände hur kinderna började hetta till medan de reste sig upp. Lilith kastade sig i hans armar och de två snurrade runt ett varv. "Åh." sa Lilith som konstaterade att hans kinder plötsligt fått lite färg. "Vad sägs om att börja med att erkänna hur mycket du saknat mig?" fortsatte hon och placerade en lätt hand mot hans rodnande kind. Tristan tog ett lätt tag om hennes arm och drog undan hennes hand. "Öh.. väldigt." sa han. 

"Nej men kom igen nu! Vi alla vet hur mycket du har saknat henne." hojtade en högljudd Marlon utifrån allrummet. Såklart att han skulle tjuvlyssna, och hans ord fick det att hetta än mer i Tristans kinder. 
Ja, han hade verkligen saknat Lilith: Hans bättre hälft. 
 
 
Tristan gav upp en suck innan han drog Lilith till sig och omfamnade henne i en varm kram.
Plötsligt kändes det som om de hade varit tillsammans i alla dessa år utan det där avbrottet för att Lilith ville se mer av världen medan han inte hade någon lust för det alls. Men nu var hon tillbaka och.. hon verkade ju vilja återförenas igen vilket han själv inte hade något emot att göra. "Är det bevis nog på att jag har saknat dig.. mycket?" sa Tristan och drog på smilgroparna då deras blickar möttes igen. Liliths ansikte sprack upp i ett stort leende och hon nickade belåtet. 

Chanel stod fortfarande kvar och log åt de två. Om än hon gav upp en suck hon med. Nu när Lilith var tillbaka skulle den övriga familjen förmodligen knappt få se röken av Tristan. Men, Lilith var nog precis vad han behövde. Precis som hon alltid hade varit under alla dessa århundranden de två varit ett par. Chanel gav dem en sista blick innan hon återvände upp till ovanvåningen istället. 
 
 
Några timmar därpå, framåt lunchtid hade även Kol kommit tillbaka. Han hade fortfarande häxornas formel över sig som hjälpte honom behålla kontrollen, om än formlen kunde upphöra när som helst. Celestia som blivit överlycklig av att se Kol relativt välbehållen begav sig till baren och började med ens att blanda till en massa drinkar de kunde fira med. Dessutom hade ju Tristan äntligen återförenats med Lilith, vilket också var en viktig del i det hela.  
 
 
Mitt i allt försvann dock besvärjelsen som låg över Kol och han tappade kontrollen helt och hållet.
Den här gången var det dock Marlon som var framme först och lyckades tillslut få ner Kol på soffan. 
"Vi måste göra något.. och det nu!" utbrast han och kollade åt dem andra som med ens började samtala i munnen på varandra. 
 
 
Tristan vände sig mot Chanel. Han kom att tänka på det en utav häxorna hade berättat när han själv var där. Något om ett eventuellt botemedel. Om det skulle vara svårt att få tag i. Han funderade. 
Blod från en originalvampyr. Tydligen skulle det inte spela någon roll från vem utav dem. Bara det var just en original. Tristan svalde då två särskilda namn dök upp i hans tankar. Sedan kom han att tänka på det Chanel och Celestia berättat om vad som hände medan han var borta: att en särskild grabb hade kommit tillbaka till Österrike. Han suckade. Egentligen hade han ingen lust att träffa varken honom eller ens henne för den delen. Men om deras blod var botemedlet fick han helt enkelt stå ut med det faktum att han skulle behöva stöta på någon utav dem igen. "Vad funderar du på?" Chanel väckte Tristan ur hans tankar. 
"Chanel.. visst sa du att James var tillbaka i Österrike?
Chanel höjde lite på sina bryn och nickade. 
"Bra.. vi behöver honom.
"Till vad?
"En utav häxorna sa att blod från en originalvampyr kan vara botemedlet.
Chanel nickade igen. "Men du är säker på att vi ska ta in James då? Jag menar, han kanske inte är den enda här. Am...
"Ja James blir bra." utbrast Tristan innan Chanel hann tala färdigt. Han ville inte höra talas om hennes namn. 
Chanel svalde. "Jag drar väl med mig Marlon för att hitta åt James då.