Forgotten Hollow - Säsong 3 Avsnitt 2
Den kyliga nattluften fyllde Chanel och hon blev med ens avslappnad. Hon gillade att ta promenader under den stjärnklara himlen. Natten bar med sig helt andra energier, än när dagsljuset lös upp världen. Chanel hade inga planer på att gå hem ännu. Det kanske inte fanns särskilt mycket att hitta på just i Forgotten Hollow men bara att vara ute i naturen räckte gott och väl.
Hon begav sig till torget. Till sin besvikelse var torget inte sådär ödsligt som det annars brukade vara såhär sent. Några personer hade stannat kvar, och Chanel ifrågasatte hur i all världen dem kunde göra det. Forgotten Hollow hade trots allt ett rykte: därav hade människorna i flera generationer hållit sig borta från staden så fort skymningen började. Chanel gav en förbipasserande kvinna ett leende, som kvinnan besvarade. Hon suckade.
Hon begav sig till torget. Till sin besvikelse var torget inte sådär ödsligt som det annars brukade vara såhär sent. Några personer hade stannat kvar, och Chanel ifrågasatte hur i all världen dem kunde göra det. Forgotten Hollow hade trots allt ett rykte: därav hade människorna i flera generationer hållit sig borta från staden så fort skymningen började. Chanel gav en förbipasserande kvinna ett leende, som kvinnan besvarade. Hon suckade.
Dem borde inte vara här.
Aurora stannade upp en bit ifrån torgets mitt. Hon fnös åt synen av hennes syster. Kort därefter gav hon ifrån sig ett kort hånskratt. Tänk att det hade gått över tvåhundra år och Chanel såg fortfarande lika vilsen ut. Om än hennes systers ansiktsuttryck också talade om att hon oroade sig för de mänskliga personerna runt omkring henne. Typiskt Chanel.
Men henne kunde Tristan stå ut med. Chanels eviga tjat om vad som var rätt och inte rätt. Hennes patetiska godhet, där man skulle bry sig om allt och alla. Aurora hade länge försökt få Chanel att förstå att man inte alltid kan böja sig för allt och alla. Livet funkar inte så. Man måste också göra det man själv vill. Och som vampyr fick man många privilegier att dessutom kunna göra så. Det var ju inte som att mänskliga liv spelade någon roll.
Men det såklart, varför skulle Tristan ens störa sig på perfekta lilla Chanel. God eller inte.
Aurora fnös igen.
Aurora fnös igen.
Hon svassade sig fram till Chanel som i sin tur slöt sina ögon då hon kände av en alltför väl bekant närvaro.
Chanel svalde. "Säger man inte hej kanske?" sa Aurora och tittade ner på sina naglar.
"Det var ju faktiskt några hundra år sedan." fortsatte hon. "Eller förlåt, du kanske inte såg mig."
Chanel suckade. "Du behöver inte försöka håna mig Rory."
Chanel svalde. "Säger man inte hej kanske?" sa Aurora och tittade ner på sina naglar.
"Det var ju faktiskt några hundra år sedan." fortsatte hon. "Eller förlåt, du kanske inte såg mig."
Chanel suckade. "Du behöver inte försöka håna mig Rory."
Chanel vände sig om och fick tvinga tillbaka ett skratt. "Vad?!" utbrast Aurora som läste av Chanels min.
"Bara för att du inte har varit instängd sedan 1700-talet!" fnös hon.
"Förlåt, jag förväntade mig faktiskt inte att se så gammalt mode.." mumlade Chanel.
"Hur känns det att vara fri då?" fortsatte hon sedan i ett försök att byta samtalsämne. Aurora kunde ju trots allt ta väldigt illa vid sig och fortsätta gå på om det i flera år. "Vad tror du?" Auroras blick vandrade bort från Chanel till de människor som gick omkring en bit ifrån dem. "Hur ska jag kunna veta hur det känns för dig?" sa Chanel.
"Bara för att du inte har varit instängd sedan 1700-talet!" fnös hon.
"Förlåt, jag förväntade mig faktiskt inte att se så gammalt mode.." mumlade Chanel.
"Hur känns det att vara fri då?" fortsatte hon sedan i ett försök att byta samtalsämne. Aurora kunde ju trots allt ta väldigt illa vid sig och fortsätta gå på om det i flera år. "Vad tror du?" Auroras blick vandrade bort från Chanel till de människor som gick omkring en bit ifrån dem. "Hur ska jag kunna veta hur det känns för dig?" sa Chanel.
Aurora fnös. "Värst vad bitchiga vi blev här då." Chanel svalde.
"Nåja. Det var inte på grund utav dig jag kom hit. Du får ursäkta mig lillasyster men jag är... utvsluten." sa Aurora och svassade sig förbi hennes syster. Chanel tänkte säga något men Aurora avbröt henne precis innan hon ens hann öppna munnen.
"Och, det är bäst för dig att din patetiska medkänsla inte kommer i vägen."