Forgotten Hollow - Säsong 4 Avsnitt 10


 
Simstales del 10
 

 
Strax efter att de andra gått hade Chanel ursäktat sig för Emret och begett sig upp på sitt rum. Hon behövde duscha av sig dagen och byta om till något mer passande och bekvämare för en hemmakväll. "Jaha här är vi casual ser jag." Emret log brett åt Chanels klädval, som han inte var van att se henne i. Hon som alltid brukade vara uppklädd annars. "Att du inte sa något mycket tidigare så hade jag kanske kunnat få med mig några liknande plagg, och därmed få vara med i causalklubben.

Chanel skrattade. "Jag tycker då att du redan har ganska så casual kläder på dig, så nog kan du få vara med i klubben ändå." hon sträckte lite på ryggen. "Nåväl, vad vill du hitta på? Se på någon film? Spela datorspel? Eller kanske schack?"
 
 
"Pff. Du har väl ingen speldator?" sa Emret. Han tog ett par kliv närmre och gav henne sedan en fundersam blick. Inte hade han sett någon vidare bra dator för spel inne på Chanels rum. Det enda som stod där hade varit en iMac. Chanel skrattade igen.
"Nä men tro det eller ej så har faktiskt Tristan en speldator.
Emret höjde förvånat sina bryn. Tristan: en gamer? "Va? Ofta?!
"Marlon och Kol har också en varsin uppe på vinden. Bara att välja." log Chanel. 
"Dock tror jag inte att jag har någon lust för dataspel. Faktiskt föredrar jag tv-spel därför det är det enda jag är bra på när det kommer till sånt.
Du borde ha varit med alla dessa gånger då jag spöade skiten ur James på diverse actionspel.
"Aw, är du rädd att förlora mot mig?" retades hon varpå han bara skakade på huvudet. 
"Nä, jag menar mer att jag helst inte vill skämma ut mig själv genom att vara en sopa.
 
 
Emret tog ytterligare ett par kliv närmre och stod numera så nära som han bara kunde komma. 
"Från det ena till det andra så sprang jag på din.. pojkvän, tidigare idag. Eller ja, såg honom.
"Jaha, när du var iväg med Tristan till Stephano?
Emret nickade. 
"Tja eh.." började Chanel men blev avbruten. 
"Inte för att vara... svartsjuk. Men han verkar ju inte bry sig särskilt mycket om dig. Det är ju liksom inte som att han kommer hit till dig, eller hör av sig. Dessutom verkade han ju mer intresserad av den andra bruden som antagligen bor i det där dårhuset.
"Emret.. han har det inte så lätt bara. Och jag antar att den där bruden är Evelynne. De är bara väldigt bra vänner." sa hon och log.
"Du verkar ju inte det minsta berörd? Eller ens orolig?
Chanel suckade. Faktiskt, var det som om Mirza kommit ännu längre ifrån henne sedan Emret kom in igen. Hon hade trots allt börjat strunta i att gå över till Stephanos hus för att träffa honom, tillochmed Evelynne hade fått sättas åt sidan. Chanel hade mycket hellre känt för att vara med Emret, vilket hon ändå haft lite skuldkänslor för. Om än hon fortfarande tyckte om Mirza. Men kanske inte på det sättet att hon fortfarande såg honom som en potentiell partner. Inte sedan Emret kom tillbaka. 

"Kanske för att jag inte är det." sa hon med en lågmäld röst. 
"Hur kommer det sig?
"Tja.." började Chanel. "Det kanske.."
Emret började känna pulsen öka då han hoppades på att hon skulle säga det han trodde och kände på sig. 
 
 
Chanel drog på det charmigaste leendet hon kunde få till och förde bestämt Emret med sig. 
"Jag antar att jag fortfarande spökar hos dig." log han då hon tryckt upp honom mot räcket bakom dem. 
"Det har du faktiskt gjort hela tiden.
"Jag vet.
 
 
Hjärtat slog allt snabbare, ju närmre de kom varandras läppar. Inga ord yttrades. Bara en längtan, en längtan efter varandra som legat emellan dem under en alltför lång tid. 
 
"Är du säker på att det är detta du vill?" Emret var den som tillslut avbröt den spända tystnaden som uppstått. 
Chanel lade huvudet lite på sned. Detta var något hon egentligen velat ända sedan den gången hon sprang på honom på stan, för första gången sedan 1820-talet. Hon nickade långsamt. Emrets ansikte sprack upp i ett varmt leende. Äntligen. 

Deras läppar mötte återigen varandra varpå Emret placerade sina händer om hennes lår, och lyfte upp henne.
Chanel virade sina armar runt hans nacke då han började gå mot hennes rum.
 
 
"Ta av dig mössan." log Chanel då de två dragit av sig sina kläder, allt utom Emrets mössa. 
"Ta av den då." svarade Emret varpå hon med ens drog av honom den. 
"Mycket bättre." log hon sedan och knuffade ner honom på sängen.