TS4 Snaps #7: Från adventskalendern (Oredigerade bilder)

 

Adventskalender - Del 24, Nu är det jul igen

Grupp 45
 
Tidigare delar 
[Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
[Grupp 9] [Grupp 10] [Grupp 11] [Grupp 12] [Grupp 13] [Grupp 14] [Grupp 15] [Grupp 16]
[Grupp 17] [Grupp 18] [Grupp 19[Grupp 20] [ÏGrupp 21] [Grupp 22] [Grupp 23] [Grupp 24]
[Grupp 25] [Grupp 26] [Grupp 27] [Grupp 28] [Grupp 29] [Grupp 30] [Grupp 31] [Grupp 32]
[Grupp 33] [Grupp 34] [Grupp 35] [Grupp 36] [Grupp 37] [Grupp 38] [Grupp 39] [Grupp 40]
[Grupp 41] [Grupp 42] [Grupp 43] [Grupp 44] [Grupp 45] [Grupp 46]
 
 
 
Så, trots allting som skett under denna juls förberedelser och framtida afton så lyckades allting ändå att bli en fest som kom att uppskattas av alla på något sätt eller vis. Det krävdes nog en katastrofal händelse för att få alla att komma varandra lite närmare, åtminstone så lärde man känna varandras sämre sidor under aftonen - och klarar man av en annan persons dåligare dagar så lär man uppskatta deras bättre kvaliteter så mycket mer. 
 
***
 
Cara sjönk ner bredvid Emma som satt i trappen alldeles ensam. Emma suckade när hon såg ryggtavlan av sin mamma, Jacqueline, som försvann in i rummet med öppna spisen. Strax där efter föll hennes blick på Marina som i sin tur var på väg in i köket. "Jag tror aldrig jag mött någon som henne förut." sa Emma. 
Cara tittade ner på sin kompis. "Hon stod upp för mig, mot Jackie."  
"Ja Marina verkar vara en tuff kvinna. Verkligen en stark och bra förebild." sa hon samtidigt som hon lade en arm om Emma.
"Det kanske låter konstigt men jag kommer faktiskt att sakna henne när dem åker.
Trots att Emma inte kunde se det, skakade Cara på huvudet till svar. "Inte alls konstigt. Men du har ju mig i alla fall."
 
***
 
Efter att ha gjort allt han kunnat för att försöka bli av med Olivia, gav Morgan tillslut upp. När han väl hade återhämtat sig från sin korta tid som.. isklump - samt fått tillbaka sin riktiga hudfärg - hade såklart Olivia nästan kommit springandes och likt en otroligt jobbig fågel sittandes på hans axel, pratat konstant. Inte nog med det hade hon också börjat tjata om hur gärna hon ville att han skulle dansa med henne. "Okej, okej. Vi kan väl dansa då!" muttrade Morgan, som absolut inte stod ut längre. 
 
***
 
Medan de vuxna hade sitt eget vuxna julbord hade de flesta utav ungdomarna samlats uppe på ovanvåningen.
Celeste, Cara, Blake och Lucas delade upp sig i två lag och spelade bordsfotboll. Cara och Lucas vs Celeste och Blake.
Det hela slutade med att Celeste och Blake vann, då de hade bättre sammarbete och laganda.
 
Natalia, Katherine och Cassandra satt alla tre på soffan, Chantelle likaså, och kollade på när de fyra andra simmarna spelade bordsfotboll. Morgan i sin tur hade bestämt sig för att passa på att be Bo om ursäkt för hur han, och Lucas, betett sig mot honom tidigare under dagen - när de blivit infrusna i stugan. Även om Bo kanske inte tyckte Morgan var något vidare, hade han ändå blivit lite glad att Morgan ändå var mogen nog att förstå att det han gjort var fel och tillochmed kunde be om ursäkt - vilken han accepterade. 
 
***
 
Alexander hade råkats förlägga sina glasögon någonstans, och mitt upp i sitt letande fick han syn på en gestalt som tycktes vara Emma. En utav tjejerna han skrämt tidigare under dagen, så det var kanske lika bra att ta en paus från letandet och be henne om ursäkt. Det var ju trots allt julafton. 
"Emma, hej!" sa han och ställde sig intill den rödklädda kvinnan. 
"Huh.." mumlade Jacqueline och log förvirrat åt mannen bredvid henne. 
"Jag tänkte bara säga förlåt för att jag råkade skrämma dig tidigare idag och..
Jacqueline avbröt honom med ett kort skratt. 
"Ursäkta mig herrn men jag är inte Emma.
Alexander snörpte på munnen. "Nähä.. nämen, ni ser ju nästan likadana ut." han var tvungen att kisa med ögonen, men inte ens då kunde han riktigt urskilja om det var Emma.. eller kanske hennes tvilling? 
"Åh ja. Det är många som har svårt att se skillnad på oss." Jacqueline skrattade igen. 
"Jag är Emmas mamma, Jacqueline." fortsatte hon och sträckte fram handen åt den förvirrade mannen. 
Dock förstod hon att han såg dåligt, och därmed tog hon ett lätt tag om hans hand och skakade den lite snabbt.
"Angenämt." sa hon. "Ah ja.. eh, Alexander var namnet." sa Alexander - som nog inte varit så förvirrad på länge. 
 
***
 
Efter det stora julbordet hade Emma och Bo gjort varandra sällskap inne vid öppna spisen. De pratade om allt mellan himmel och jord. Allt från kaoset som varit under dagen, när festen startat och hur det sedan faktiskt gått till att bli en riktigt trevlig julstämning mellan de flesta simmarna. Än så länge i alla fall. 
"Återigen, förlåt att jag nästan skrämde ihjäl dig där ute förut." sa Bo när de kommit in på mer detaljerade tillfällen som hänt under dagen. "Och återigen, det är ingen fara." log Emma. 
"Trots allt kaos som hänt under den här festen.. är det nog inget som slår minen Cara hade när hon var rasande på mig, där när hon kom utstormandes då hon trodde att jag stötte på dig." Bo och Emma skrattade ikapp där de båda satt och mindes den arga Cara som missförstått hela situaionen. 
 
***
 
De äldre männen, eller rättare sagt Alexander och Mortimer, hade funnit varandras sällskap. De hade gått iväg, med Mortimers son Alexander hack i häl, till köket för att hämta något starkare att dricka under kvällen. Starkare dricka var ord som såklart fångats upp av sex andra öron, som tillhörde tre ungdomar vid namn Blake, Morgan och Lucas. De följde nästan ivrigt efter de vuxna männen, och mini Alexander, till köket i hopp om att de också kanske kunde få chansen att få något starkt att dricka. Men ack så de bedrog sig. 
 
När de väl samlats i köket hade Mortimer, Alexander och Alexander börjat en diskussion angående Alexanders klädval. Mortimer tyckte att det varit himla komiskt - och det var förmodligen första gången han  sett en man som inte använde finkostym såhär på en högtid. Kanske skulle han själv någon gång, kanske tillochmed nästa jul, ha på sig något annat? Mini-Alexander tyckte i alla fall att det var en strålande idé. Han var så less på att behöva ha finkostym varje jul. Någon gång ville han också gå klädd i en härlig mjukiströja med något juligt tryck och jeans. Och varför inte en sådan där komisk mössa också!
 
***
 
Då var vi äntligen framme, äntligen är det Julafton! Så jag tänkte slänga in ett tack till er som följt denna adventskalender.
Jag liksom Mikka hoppas ni tyckt det varit roligt att följa våra simmar med allt kaos dem har haft för sig, och tja.. vad mer behöver man säga än att jag hoppas ni alla får en riktigt God Jul! :D 

Adventskalender - Del 23, Nu tändas tusen chockartade ansikten

Grupp 43
Diverse simmar
 
Tidigare delar
[Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
[Grupp 9] [Grupp 10] [Grupp 11] [Grupp 12] [Grupp 13] [Grupp 14] [Grupp 15] [Grupp 16]
[Grupp 17] [Grupp 18] [Grupp 19[Grupp 20] [ÏGrupp 21] [Grupp 22] [Grupp 23] [Grupp 24]
[Grupp 25] [Grupp 26] [Grupp 27] [Grupp 28] [Grupp 29] [Grupp 30] [Grupp 31] [Grupp 32]
[Grupp 33] [Grupp 34] [Grupp 35] [Grupp 36] [Grupp 37] [Grupp 38] [Grupp 39] [Grupp 40]
[Grupp 41] [Grupp 42] [Grupp 43] [Grupp 44]
 
 
 
Anastasia, Kim och tre utav medlemmarna ur Familjen Spökh hade så gott som bara hunnit stå och prata lite i pianorummet, när en hög smäll inifrån rummet intill hördes. De fem simmarna var på väg in i det stora rummet med granen, men stannade i dörröppningen när de fick syn på den konstiga strålen som vilt for omkring och frös ner de simmar liksom saker den träffade. "Se upp!" Anastasia grabbade tag i Kim innan hon ens hann sätta sin fot i det andra rummet, Anastasia höll också tillbaka Alexander Spökh som förgäves försökte få sig en glimt av vad som faktiskt föregick. Mortimer Spökh fick i sin tur försöka hålla tillbaka sin stackars fru som chockartat stod och såg på hur deras dotter Cassandra, som begett sig till stora rummet nästan direkt de kommit in, blev nedfryst utav strålen. 
 
I hallen stod Alice och Cara tillsammans med Blake och Olivia. De hade skyndat sig in då de hört smällen. Alice hade lyckats få stopp på en exalterad Cara - som förmodligen hade rusat in i det stora rummet om det inte vore för Alice. Blake i sin tur insåg nästan på en gång att det här inte kunde vara något bra, han hann bara så gott som få en hastig glimt över vad som föregick innan han vände sig om och bad Olivia följa med honom tillbaka ut istället. Mest för att han inte ville att hon skulle komma till skada. Men hans goda tanke behövde aldrig genomföras till hundra procent då strålen plötsligt, verkade, sluta fungera. Snart kom även en blond kvinna, i Emmas sällskap, nedför trappen. Marina hade tittat sig omkring lite snabbt innan hon blev rosenrasande när hon insett vad som hänt. 
 
 
Uppe på ovanvåningen hade både Katherine och Jacqueline hört den höga smällen. Katherine befarade nästan det värsta medan Jacqueline mest suckade tungt åt hela alltet. Egentligen var det meningen att hon skulle gått till toaletten för att fixa till sitt smink, men hon kände att hon var tvungen att bege sig nedåt ifall att detta kanske var något farligt. Huset kunde ju faktiskt explodera, och om det skulle hända ville inte Jacqueline befinna sig därinne. 
 
***
 
 
Efter att allt kaos utbrutit kom cateringtjejen samt hennes kollegor med maten inför kvällen. Marina liksom Anastasia hade helt glömt bort att Alice sagt att dem inte behövde fixa med maten, då Alice bokat cateringfirma som skulle fixa med allt. Alice och Bella bestämde sig för att se över hur det gick för dem i köket, kanske få ett och annat matlagningstips då de båda fann det vara ett stort intresse. 
 
 
Ute i granrummet hade Blake och Cara tillsammans med barnen, gjort färdigt granen. Cara hade lyft upp Alexander och burit runt honom på ryggen medan de satt dit diverse dekorationer. Blake å andra sidan hade retat Cara vilken vekling hon var som hade pojken på ryggen, och hade demonstrerat hur stark han själv var genom att lyfta upp Olivia fast med sina armar istället. Dock fick han så han teg när han satte ner Olivia igen och hon råkade sätta ner sin fot på hans.