Forgotten Hollow - Säsong 4 Avsnitt 9
Så fort han och Emret kom tillbaka hem hade Tristan, utan att säga ett ord till någon annan, begett sig upp på övervåningen och in på sitt rum. Bara den lilla stunden hemma hos Stephano hade berövrat honom på all den energi han lyckats samla på sig under sin tid ute i naturen. Tristan sjönk ihop i ett hörn och lutade pannan mot sin arm. Han borde aldrig ha gått dit. Han borde aldrig ens lämnat sitt rum överhuvudtaget. Han borde bara ha stannat där, där ingenting kunde gå fel eller sluka den lilla energi han hade kvar.
Återigen kom tårarna. Men den här gången orkade han dock inte hålla emot. Han hade kämpat alldeles för länge.
Återigen kom tårarna. Men den här gången orkade han dock inte hålla emot. Han hade kämpat alldeles för länge.
Ljudet av dörren som öppnade sig och fotsteg som kom närmre fyllde rummet. Lilith svassade sig fram till Tristan och placerade en plasmapåse intill honom. "Du har inte ätit på jätte länge. Inte undra på att du ser ut som du gör." sa hon och backade sedan ett par steg. "Snälla, drick det där."
"Nej tack." sa han bara.
"Nej tack." sa han bara.
Lilith suckade. "Tristan.. Rory kommer inte tillbaka för att du sitter här hela tiden eller vägrar att äta."
"Det vet jag väl." muttrade han till svar. "Vad vill du? Förutom att komma hit och predika om att jag inte äter eller sitter här hela tiden." Hans ton var otrevlig om än han egentligen inte menade det på det sättet. Han förstod att hon bara brydde sig om honom och ville hans bästa. Men när skulle hon börja inse att han inte behövde hennes omsorg. Han förtjänade den inte. Lilith suckade återigen. Hon tog dock inte illa vid sig över hans sätt, hon förstod snarare. "Du behöver komma ut lite grann. Nej inte bara i naturen. Du behöver komma ut och ha roligt." sa hon varpå Tristan sakta men säkert började resa sig upp. "Skulle inte tro det." muttrade han vidare och placerade sina armar i kors.
"Vad tror du Aurora skulle säga om hon såg dig nu?"
"Va? Hur ska jag kunna veta det?!"
Lilith himlade med ögonen. "Det tror jag nog du gör."
"Nej.. eller, jo."
"Ja eller nej, hur ska du ha det?"
"Hon skulle antagligen be mig sluta vara så tråkig och.." han avbröt sig själv då han kunde se Aurora framför sig, som gav honom den där bitchblickenbara hon kunde ge. Hur hon sedan fnittrade och sa att han borde rycka upp sig eftersom han blivit himla tråkig. Han slog ner med blicken och placerade en hand för sitt ansikte.
".. hon skulle antagligen säga åt dig att släppa loss lite." sa Lilith. Hon tog ett par kliv närmre honom.
"Jag förstår och jag vet att sorgen måste få ha sin gång. Men du kan heller inte glömma bort att leva." hon grabbade försiktigt tag om hans hand och drog bort den från hans ansikte. "De andra vill så gärna att du kommer med. Celestia och Caleb kommer också, och inte kan du väl göra dem besvikna genom att inte vara där. Inte minst jag heller, det var ju så längesedan sist du och jag var ute sådär."
Tristan himlade med ögonen. "Jaja okej då. Jag försöker väl." sa han och böjde sig sedan ner för att grabba tag i den där blodpåsen.
"Va? Hur ska jag kunna veta det?!"
Lilith himlade med ögonen. "Det tror jag nog du gör."
"Nej.. eller, jo."
"Ja eller nej, hur ska du ha det?"
"Hon skulle antagligen be mig sluta vara så tråkig och.." han avbröt sig själv då han kunde se Aurora framför sig, som gav honom den där bitchblickenbara hon kunde ge. Hur hon sedan fnittrade och sa att han borde rycka upp sig eftersom han blivit himla tråkig. Han slog ner med blicken och placerade en hand för sitt ansikte.
".. hon skulle antagligen säga åt dig att släppa loss lite." sa Lilith. Hon tog ett par kliv närmre honom.
"Jag förstår och jag vet att sorgen måste få ha sin gång. Men du kan heller inte glömma bort att leva." hon grabbade försiktigt tag om hans hand och drog bort den från hans ansikte. "De andra vill så gärna att du kommer med. Celestia och Caleb kommer också, och inte kan du väl göra dem besvikna genom att inte vara där. Inte minst jag heller, det var ju så längesedan sist du och jag var ute sådär."
Tristan himlade med ögonen. "Jaja okej då. Jag försöker väl." sa han och böjde sig sedan ner för att grabba tag i den där blodpåsen.
"Nämen storebror! Så du hittade hit tillslut." utbrast Marlon då Lilith kom ner med Tristan som hade gått lite bakom henne. "Ha ha vad lustig du är." muttrade Tristan och tittade bort från dem. "Jag menade dock mer att jag, vi, är glada över att Lilith verkar ha lyckats övertala dig." log Marlon och gav sedan Lilith en hastig blick som för att säga tack för hjälpen. "Till och med Vlad följer med." hojtade Kol där han stod lite bakom de andra. "Jag sa dock att jag enbart följer med om Tristan gör det." påpekade Vlad.
"Ja, och han är ju här nu inte sant?"
"Vad ska vi göra ens?" undrade Tristan som redan började bli uttråkad och trött av att bara stå där.
"Tja, vad sägs om någon fancy restaurang? Och efter det en exklusiv nattklubb?" föreslog Marlon.
"Låter inte så dumt." svarade Kol.
Vlad rynkade lite på pannan, men nickade sedan.
"Ja, och han är ju här nu inte sant?"
"Vad ska vi göra ens?" undrade Tristan som redan började bli uttråkad och trött av att bara stå där.
"Tja, vad sägs om någon fancy restaurang? Och efter det en exklusiv nattklubb?" föreslog Marlon.
"Låter inte så dumt." svarade Kol.
Vlad rynkade lite på pannan, men nickade sedan.
"Celestia och Caleb kommer också, om inte Lilith sagt det." sa Marlon.
"Uhm.." hördes en ljusare stämma säga. Varpå allas blickar drogs åt Chanel och Emrets håll.
"Tyvärr så tror jag inte att jag följer med." sa Chanel och gav dem ett lätt leende.
"Jag är fortfarande lite.. ja, omtumlad och skakis efter incidenten."
"Jag kan stanna kvar med henne!" sa Emret innan någon av de andra hann svara Chanel.
De andra, särskilt Kol och Marlon, utbytte ett par hastiga blickar. De förstod nog vad som försiggick.
"Tyvärr så tror jag inte att jag följer med." sa Chanel och gav dem ett lätt leende.
"Jag är fortfarande lite.. ja, omtumlad och skakis efter incidenten."
"Jag kan stanna kvar med henne!" sa Emret innan någon av de andra hann svara Chanel.
De andra, särskilt Kol och Marlon, utbytte ett par hastiga blickar. De förstod nog vad som försiggick.
"Javisst, stanna ni hemma då. Men storebror kommer inte undan så lätt." sa Marlon hastigt då Tristan öppnat munnen och antagligen tänkt säga något om att han skulle vägra följa med nu bara för att Chanel kunde slippa undan. Tristan var ju trots allt i större behov av att få komma ut och ha roligt.
"Dessutom får vi inte glömma att detta också är lite som en hejdåpåetttag-träff." insköt Kol.
"Ja Kol och jag åker ju iväg till Skottland imorgon, och sen vidare till England." sa Marlon.
Kol fick med ens ett retfullt leende. "Ja det är ju Marlons kanske sorgligaste årsdag i övermorgon."
"Jaså?" undrade Emret.
"Ja Kol och jag åker ju iväg till Skottland imorgon, och sen vidare till England." sa Marlon.
Kol fick med ens ett retfullt leende. "Ja det är ju Marlons kanske sorgligaste årsdag i övermorgon."
"Jaså?" undrade Emret.
"Det är årsdagen för Mary Stuarts avrättning. Marlon ville därför besöka hennes grav för att.."
"Åh håll tyst Kol." muttrade Marlon irriterat.
"Vänta va? Mary... Stuart... som i Skottlands drottning på typ.. 1600-talet?" skrattade Emret.
"1500 talet, faktiskt." fnös Marlon.
"Japp, Marlons stora kärlek som han tyvärr förlorade till..."
Marlon dunkade handen mot pannan x antal gånger. "Jag var INTE kär i henne. Hon var bara en crush, OKEJ?!"
"Bara en crush? BARA en crush?!" Kol harklade sig. "Vem var det som tog jobbet som en utav hennes livvakter bara för att du en dag kanske.."
"Jag ville lära känna henne bara, och hur tror du annars man ens skulle få komma i närheten av en drottning?!" fnös Marlon. "Jag kommer få höra detta tills den dagen då jag kanske ligger i graven." suckade han sedan besvärat. "Fast du är faktiskt en vampyr och hade kunnat använda dig utav.."
"Men herregud vad ni håller på! Mary hit och Mary dit. Whatever. Ska jag följa med ut får vi gå NU." ropade Tristan irriterat.
"Åh håll tyst Kol." muttrade Marlon irriterat.
"Vänta va? Mary... Stuart... som i Skottlands drottning på typ.. 1600-talet?" skrattade Emret.
"1500 talet, faktiskt." fnös Marlon.
"Japp, Marlons stora kärlek som han tyvärr förlorade till..."
Marlon dunkade handen mot pannan x antal gånger. "Jag var INTE kär i henne. Hon var bara en crush, OKEJ?!"
"Bara en crush? BARA en crush?!" Kol harklade sig. "Vem var det som tog jobbet som en utav hennes livvakter bara för att du en dag kanske.."
"Jag ville lära känna henne bara, och hur tror du annars man ens skulle få komma i närheten av en drottning?!" fnös Marlon. "Jag kommer få höra detta tills den dagen då jag kanske ligger i graven." suckade han sedan besvärat. "Fast du är faktiskt en vampyr och hade kunnat använda dig utav.."
"Men herregud vad ni håller på! Mary hit och Mary dit. Whatever. Ska jag följa med ut får vi gå NU." ropade Tristan irriterat.