Adventskalender - Del 7, Avundsjuka
Grupp 12
Katherine - Blake - Morgan - Cara - Lucas
Tidigare delar
[Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
Cara suckade tungt åt sin klängiga bästa vän. Nej var ett ord Blake aldrig kunde förstå när han var under alkoholens påverkan. Huvudsaken var väl ändå att han inte vart aggressiv, om än det skulle nästan vara ett föredra framför hans otroligt jobbiga klängighet - i alla fall på Cara. Katherine harklade sig när hon stod tillräckligt nära sin kompis och pojkvän. Nog för att hon visste hur Blake kunde bli, speciellt mot Cara, när han var påverkad men trots det kände hon uns av svartsjuka.
Medan de andra försvann in hade Lucas lyckats kravla sig ned för trappan själv. Dock tog alla hans krafter slut av det och han orkade inte ställa sig upp. Istället lät han sig själv ligga kvar på den iskalla marken. Förhoppningsvis skulle de andra komma ihåg honom och komma tillbaka när de lämnat Blake och Morgan.
Katherine hade fått syn på kaoset som föregick ute på gården när hon och Celeste passerat ett fönster på övervåningen.
När de kom ner hade dock Celeste stannat till precis innanför dörren, varför hon inte ville följa med ut brydde sig Kathy aldrig om att fråga. Hon var fullt upptagen med sitt fokus på Blake.. och Morgan.
Blake släppte genast taget om Cara när han fick syn på Katherine. Han suckade.
"Om det är någon du kan klänga på så är det mig." sa Katherine. Ett litet, men falskt, leende lade sig över hennes läppar. Hon gjorde allt för att inte visa hur upprörd hon faktiskt var. Blake mumlade något ohörbart till svar, men Katherine brydde sig inte om att be honom upprepa sig. Istället närmade hon sig honom, lät honom stödja sig på henne istället och i hopp om att han inte skulle se igenom henne gav hon ifrån sig fnissande ljud samtidigt som hon började kyssa hans hals.
"Om det är någon du kan klänga på så är det mig." sa Katherine. Ett litet, men falskt, leende lade sig över hennes läppar. Hon gjorde allt för att inte visa hur upprörd hon faktiskt var. Blake mumlade något ohörbart till svar, men Katherine brydde sig inte om att be honom upprepa sig. Istället närmade hon sig honom, lät honom stödja sig på henne istället och i hopp om att han inte skulle se igenom henne gav hon ifrån sig fnissande ljud samtidigt som hon började kyssa hans hals.
Vilket han verkade uppskatta.
Någon som däremot inte uppskattade Katherines gullande med Blake, var Morgan. Nog för att Blake var hans bästa vän - men att han skulle hålla på sådär med Cara när han har lyckats få Katherine, det kunde han bara inte förstå. Full eller inte.
Det spelade ingen roll.
"Kom Morgan. Jag hjälper dig." Cara stod nedanför trappan och kollade upp på Morgan, som mest nickade till svar. Cara hjälpde honom ned och de två begav sig mot Blake och Katherine. Morgan fnös när han såg dem, vilket fick Cara att reagera. "Vad är det?" undrade hon. "Ingenting." muttrade han till svar. "Absolut ingenting." fortsatte han, med en aning dämpad ton.
Cara höjde bara lite på ögonbrynet. "Jaja.. nu måste vi få in er innan de vuxna märker er."
Medan de andra försvann in hade Lucas lyckats kravla sig ned för trappan själv. Dock tog alla hans krafter slut av det och han orkade inte ställa sig upp. Istället lät han sig själv ligga kvar på den iskalla marken. Förhoppningsvis skulle de andra komma ihåg honom och komma tillbaka när de lämnat Blake och Morgan.