Forgotten Hollow - Säsong 1 Avsnitt 6
Forgotten Hollow
Säsong ett
Simstales
[Avsnitt 6] [Avsnitt 7] [Avsnitt 8] [Avsnitt 9] [Avsnitt 10]
Simsinspace
[Avsnitt 6] [Avsnitt 7] [Avsnitt 8] [Avsnitt 9] [Avsnitt 10]
Det var en tidig morgon. Solens varma strålar hade börjat klättra över de annars mörka bergstopparna, och dess ljus nådde snart Forgotten Hollow. Ljuset förde också med sig ett härligt kvitter från fåglarna, vars sång fick det annars mörka samhället att framstå som vilken småstad som helst. Som om mörkret som annars låg över det aldrig existerade. Kol och Marlon var båda oerhört spända efter nattens möte. Chanel likaså, om än hon försökte vara positiv och inte låta sig påverkas utav det som sagts och vad som skulle komma att hända inom en snar framtid.
"Jaha.." började Chanel och lät sin blick vandra mellan hennes bröder. "Vart vill mina herrar äta frukost?"
De båda killarna funderade. "Vad sägs om vårt gamla vanliga ställe?" föreslog Marlon. "Som jag har saknat deras ceasarsallad!" Kol gav ifrån sig ett kort skratt. Han tänkte påpeka Marlons ord men valde att inte säga något om det. "Ja, det blir väl bra." sa han istället. Chanel log.
De båda killarna funderade. "Vad sägs om vårt gamla vanliga ställe?" föreslog Marlon. "Som jag har saknat deras ceasarsallad!" Kol gav ifrån sig ett kort skratt. Han tänkte påpeka Marlons ord men valde att inte säga något om det. "Ja, det blir väl bra." sa han istället. Chanel log.
"Då blir det väl det gamla vanliga då."
Restaurangen Sunny Side Up låg i den närliggande staden, Newcrest, med gångavstånd på kanske en halvtimme ifrån Forgotten Hollow. Innan Kol och Marlon gav sig av ut på egna äventyr i diverse större städer, var detta stället de båda bröderna i sällskap av Chanel brukade gå till nästintill varje dag. Sunny Side Up hade därför kommit att bli ett speciellt ställe för dem att samlas på. "Har dem inte gjort om lite sedan sist?" påpekade Marlon då de stegade efter värden som skulle visa dem till deras bord. "Öh.." Kol såg sig omkring. "Kanske dem har."
"Fan vad ni ska vara snabba då!" muttrade Marlon då han var den som tog längst tid på sig med att kolla i menyn. Nog var han otroligt sugen på ceasarsalladen, men dem hade ju en hel del andra goda rätter han ville pröva.
"Ja vissa lider inte av beslutsångest." sa Kol. "Du och inte ha beslutsångest?" fnös Marlon.
"Vem är det som har så himla svårt att bestämma sig när han är ute och ränner, va?"
"Ska jag ta den.. eller den, nej hon såg bättre ut..." fortsatte Marlon med en tillgjord röst.
"Pff jag skulle då vilja påstå att plasmasmak är viktigare än vanligt käk!" utbrast Kol och himlade med ögonen åt hans bror.
"Ja vissa lider inte av beslutsångest." sa Kol. "Du och inte ha beslutsångest?" fnös Marlon.
"Vem är det som har så himla svårt att bestämma sig när han är ute och ränner, va?"
"Ska jag ta den.. eller den, nej hon såg bättre ut..." fortsatte Marlon med en tillgjord röst.
"Pff jag skulle då vilja påstå att plasmasmak är viktigare än vanligt käk!" utbrast Kol och himlade med ögonen åt hans bror.
Marlon skulle precis till att svara när Chanel höjde handen mot dem.
"Jaja småbarn, ni har framfört era åsikter. Vad sägs om att beställa nu?" hon log.
"Jaja småbarn, ni har framfört era åsikter. Vad sägs om att beställa nu?" hon log.
Nog hade hon saknat de två omogna av bröderna De Lamothe: att sitta och höra på deras urlöjliga skämt och skojbråk.
Efter att de hade gjort beställningen började trion prata om allt mellan himmel och jord. Mest om vad som hänt under tiden de varit ifrån varandra. Vad Marlon och Kol haft för sig på sina håll, och Chanel på sitt. Efter en liten stund kom de in på ämnet kärlek. "Nå Cookie." började Kol. "Har du skaffat dig någon pojkvän då?" de båda killarna vände sina blickar mot Chanel, som med ens kände hur det hettade till i kinderna. "Ja eller.. jag menar nej." stammade hon. "Det där tolkar jag som att det i alla fall finns någon." log Marlon. "Ja låt höra nu va." sa Kol. Chanel skakade lite på huvudet. "Det finns ingen. Jag lovar!" fnissade hon. Killarna lade båda sina huvuden på sned. "Nää kom igen nu Cookie!" sa Marlon och lade armarna bestämt i kors. "Vem är han?" retades Kol. "Sluta!" pep Chanel. Hettan i ansiktet blev än mer intensiv. Hon såg förmodligen ut som en tomat vid det här laget. "Ok.. okej då. Det finns en." hon fumlade nervöst med sina fingrar. "Ah, visste det!" utbrast Kol. Chanel harklade sig. "Jag är inte kär i honom.. bara intresserad. Men jag är osäker på ifall han gillar mig tillbaka. Eller ja, på det sättet."
"Jaha.. och vem är denna herre då om jag får fråga?" undrade Marlon.
"Ingen ni känner ändå." svarade Chanel.
"Nä men det kan ju alltid vara bra att veta vem han är ifall han är taskig mot di.." började Marlon men blev avbruten av en besvärad suck från Chanel. Om än hon ändå tyckte det hela var lite roligt.
Hon himlade med ögonen. "Jag är faktiskt en vuxen kvinna, Marlon. Jag kan se efter mig själv, oavsett vad Tristan tycker." Kol brast ut i skratt. "Tro mig, han vet också om att du kan ta vara på dig själv. Men tillskillnad från oss så har storebror uppenbart problem med att släppa taget om den lilla flicka du en gång var." Marlon gav upp en suck. "Ja det är ju för uppenbart att han favoriserar dig. Tristans gulleplutt!" sa han och blinkade med ena ögat åt hans syster. "Ja och om ni vill veta vem det är får ni därför inte säga något till honom." log Chanel. "Du vet att vi inte säger något till slipsnisse." sa Kol och drog på mungiporna. "Sant.." Chanel drog ett djupt andetag. "Han.. heter Mirza och, tja.. han tillhör Stephanos klan."
"Jaha.. och vem är denna herre då om jag får fråga?" undrade Marlon.
"Ingen ni känner ändå." svarade Chanel.
"Nä men det kan ju alltid vara bra att veta vem han är ifall han är taskig mot di.." började Marlon men blev avbruten av en besvärad suck från Chanel. Om än hon ändå tyckte det hela var lite roligt.
Hon himlade med ögonen. "Jag är faktiskt en vuxen kvinna, Marlon. Jag kan se efter mig själv, oavsett vad Tristan tycker." Kol brast ut i skratt. "Tro mig, han vet också om att du kan ta vara på dig själv. Men tillskillnad från oss så har storebror uppenbart problem med att släppa taget om den lilla flicka du en gång var." Marlon gav upp en suck. "Ja det är ju för uppenbart att han favoriserar dig. Tristans gulleplutt!" sa han och blinkade med ena ögat åt hans syster. "Ja och om ni vill veta vem det är får ni därför inte säga något till honom." log Chanel. "Du vet att vi inte säger något till slipsnisse." sa Kol och drog på mungiporna. "Sant.." Chanel drog ett djupt andetag. "Han.. heter Mirza och, tja.. han tillhör Stephanos klan."
Diskussionen hade inte kommit så mycket längre fram till dess att Chanel avslöjat vem hennes crush var. Marlon och Kol hade som mest bara funnit sig i det, och Kol hade haft lite dåligt samvete över att han inte gjorde mer för att hjälpa Mirza där när Tristan gått på honom om Miranda. Men, han visste ju inte då.
".. värst vad han var borta länge." sa Marlon, något oroligt, då Kol bara försvunnit iväg mot toaletterna efter att ha tagit några tuggor utav maten. Chanel hade blickat ditåt flera gånger. "Jag undrar vad som hände." suckade hon medan hon tog tag om den varma kaffekoppen. Marlon ryckte som mest bara på axlarna.
".. värst vad han var borta länge." sa Marlon, något oroligt, då Kol bara försvunnit iväg mot toaletterna efter att ha tagit några tuggor utav maten. Chanel hade blickat ditåt flera gånger. "Jag undrar vad som hände." suckade hon medan hon tog tag om den varma kaffekoppen. Marlon ryckte som mest bara på axlarna.
"Vad hände?" frågade Marlon då Kol kom tillbaka. Både han och Chanel gav deras bror en orolig blick.
"Jag.. öh." började Kol och svalde. Han gav maten han beställt en blick av avsmak. "Kol!" utbrast Marlon.
"Vad är det?" Chanel lade armarna bestämt i kors då Kol bara skakade på huvudet, som för att avfärda det hela.
"Jag.. öh." började Kol och svalde. Han gav maten han beställt en blick av avsmak. "Kol!" utbrast Marlon.
"Vad är det?" Chanel lade armarna bestämt i kors då Kol bara skakade på huvudet, som för att avfärda det hela.
"Vi ser ju att något inte står rätt till." fnös Marlon. Kol suckade.
"Jag vet inte vad det är men." mumlade han. "Jag kan knappt äta vanlig mat längre." han sköt undan tallriken då bara synen av den äckliga röran fick honom att vilja spy. "Huh?" Chanel höjde lite på sitt bryn.
"Det låter ju skumt." inflikade Marlon. "Äsch." muttrade Kol. "Är ni klara eller så vi kan gå härifrån?"
"Jag vet inte vad det är men." mumlade han. "Jag kan knappt äta vanlig mat längre." han sköt undan tallriken då bara synen av den äckliga röran fick honom att vilja spy. "Huh?" Chanel höjde lite på sitt bryn.
"Det låter ju skumt." inflikade Marlon. "Äsch." muttrade Kol. "Är ni klara eller så vi kan gå härifrån?"
Trion samlade sig utanför restaurangen. "Vad händer nu då?" undrade Chanel och lät blicken vandra mellan killarna. "Jadu.." Marlon funderade. "Vi skulle ju kunna hjälpa dig med din pojke men.." hans blick landade på Kol. "Jag känner samtidigt att jag skulle vilja ta itu med Kols problem." Kol himlade med ögonen och suckade. "Det är inte så farligt som det verkar."
Marlon suckade han med. "Det är inte normalt att inte kunna äta vanlig mat. Även för en vampyr. Dessutom har du alltid sagt att det är ett bra sätt att kunna passa in." Kol skakade på huvudet. "Eller har jag fel?" undrade Marlon.
"Nej men.."
"Dåså. Du kan ju inte springa och spy varenda gång du är på dejt. Vad tror du bruden kommer tro om dig? Åh nej, han har magsjuka bäst jag drar!" sa Marlon bestämt.
"Tristan känner väl häxor. Dem kanske vet något?" sa Kol.
De båda killarna vände sig åt Chanel. Marlon placerade en hand på hennes axel.
"Du borde gå och prata med pojken." log han men Chanel skakade bara på huvudet.
"Men, Kol då?"
Kol log åt hans lillasyster. "Jag finns ju alltid kvar. Killen kanske inte förblir singel." sa han och blinkade med ena ögat åt henne.
Marlon suckade han med. "Det är inte normalt att inte kunna äta vanlig mat. Även för en vampyr. Dessutom har du alltid sagt att det är ett bra sätt att kunna passa in." Kol skakade på huvudet. "Eller har jag fel?" undrade Marlon.
"Nej men.."
"Dåså. Du kan ju inte springa och spy varenda gång du är på dejt. Vad tror du bruden kommer tro om dig? Åh nej, han har magsjuka bäst jag drar!" sa Marlon bestämt.
"Tristan känner väl häxor. Dem kanske vet något?" sa Kol.
De båda killarna vände sig åt Chanel. Marlon placerade en hand på hennes axel.
"Du borde gå och prata med pojken." log han men Chanel skakade bara på huvudet.
"Men, Kol då?"
Kol log åt hans lillasyster. "Jag finns ju alltid kvar. Killen kanske inte förblir singel." sa han och blinkade med ena ögat åt henne.
"Se så Cookie." sa han sedan. "Skynda iväg till pojken nu så ses vi senare."