Adventskalender - Del 11, Triangeldrama

Grupp 19
Celeste - Bo - Natalia - Lucas
 
Tidigare delar
[Grupp 1] [Grupp2] [Grupp 3] [Grupp 4] [Grupp 5] [Grupp 6] [Grupp 7] [Grupp 8]
[Grupp 9] [Grupp 10] [Grupp 11] [Grupp 12] [Grupp 13] [Grupp 14] [Grupp 15] [Grupp 16]
[Grupp 17] [Grupp 18] [Grupp 19] [Grupp 20]
 
 
 
 
Celeste log brett när hon fick syn på Bos ryggtavla, där han satt framför den värmande brasan. Celeste hade känt sig riktigt frusen, så hon hade lämnat Marina och Emma för att gå och hämta sin jacka samt sätta sig framför öppna spisen en stund för att återfå värmen. Att Bo redan satt där gjorde henne ingenting. Det skulle bara bli trevligt med hans sällskap. 
 
 
"Hallå!? Bo!" nästan ropade Celeste. Bo hade inte hört henne första gången, utan såg först ut att vara borta i andra tankar. Bo ryckte med ens till när Celeste höjt rösten. Han flämtade förvirrat till. "Åh.. hej!" utbrast han och tittade åt Celeste med ett leende. "Vart var du någonstans?" undrade Celeste. Hon skrattade. Bo harklade sig. "Öh, jag funderade bara på.. något. Äsch, glöm det." svarade han. Celeste skrattade åt honom igen. 
"Något? Vad skulle detta något kunna vara då?" sa hon och blinkade retsamt med ena ögat. 
"Ingenting! Glöm det bara." 
 
 
Det tog inte alltför lång tid för deras konversation att mynna ut i ett mer tjafsande stuk. Men de vart snart avbrutna utav Natalia som kom insläpandes med en trött och fortfarande något påverkad Lucas. "Hörni, skulle ni kunna hjälpa till lite?" stönade Natalia. Hon orkade snart inte hålla upp Lucas på benen så länge till. Alla hennes krafter hade gått åt att få upp honom från marken, sedan uppför trapporna och ja.. in hit. 
Varken Bo eller Celeste visste exakt hur dem skulle reagera, men att hjälpa Lucas.. efter allt han gjort. Nej. 
 
 
Bo tog ett steg närmre Celeste som i sin tur inte kunde hålla sig för skratt åt synen av Lucas. "Tyvärr får du nog klara dig själv." sa Bo till Natalia efter en stund. Det var knappt att han själv kunde hålla sig för skratt, men han förmådde sig inte att visa det. Eller ens låta sig själv börja skratta åt Lucas då hela sitationen egentligen bara var tragisk. En idiot som druckit mer än han klarat av, vilket var hans egna val.. alltså får han skylla sig själv. 
 
Lucas i sin tur vart förbannad på både Celeste och Bo. Delvis för att de bara stod där och skrattade åt honom, men också för att Bo stod lite för nära Celeste. Han släppte taget om Natalia och vinglade några steg framåt. 
"Tycker ni detta är kul eller?!" utbrast han. 
"Va?! Det är inte ett dugg kul." 
Natalia stod bara bakom Lucas och höjde lite frågande på ögonbrynet. 
"Lucas snälla. Ingen orkar bråka med dig." suckade Bo. 
"Jaså? Det säger du?" fortsatte Lucas. 
"Vet du.. jag tycker att du kan flytta på dig! Du står för nära min tjej." morrade Lucas. 
"Jag är inte din tjej!" sa Celeste bestämt och lade armarna i kors. 
 
 
"Inte det?" kontrade Lucas. Plötsligt slog det honom att Celeste kanske skulle bli arg ifall han.. kysste någon annan. Det kanske gick att trigga henne ifa.. Lucas hånlog kort åt Bo och Celeste innan han grappade tag i Natalia, drog henne till sig och utan att hon var beredd på det pressade Lucas sina läppar mot hennes. 
 
 
Natalia blev till en början chockad, och kände nästan paniken växa i och med hur hårt Lucas höll fast henne.
"Alltså..!" utbrast hon när hon väl fick ett kort andrum som handlade om några sekunder innan Lucas läppar återigen pressade sig mot hennes. 
 
 
Tillslut lyckades Natalia pusha tillbaks Lucas och snart lyckades hon dessutom frigöra sig ifrån hans hårda grepp. Hon mer eller mindre knuffade sig själv bort ifrån honom vilket fick Lucas, som inte var beredd, att tappa sitt grepp samt balans och han föll med näsan före till marken. Natalia tittade förvirrat och chockat på den långa, blonda killen som numera låg på marken. Det tog henne några sekunder att inse vad som precis hade hänt. "Åh nej! Förlåt...!" utbrast hon. "Hur gick det?" 
 
 
Natalia böjde sig över Lucas som ojade sig över sin näsa som värkte riktigt ordentligt. Hon hade lyckats få honom att sätta sig upp, men han hade snart lagt sig ner på golvet igen. "Det... är ingen fara." stönade Lucas. 
"Natalia." Natalia tittade upp. Celeste och Bo hade kommit fram till dem. "Kom med oss istället." sa Bo och sträckte ut en hand som om han ville hjälpa henne upp. "Men..?" mumlade Natalia. 
"Strunta i Lucas. Han klarar sig." sa Celeste. Natalia tog tag i Bo's hand och han hjälpte henne upp på benen igen. "Är det säkert?" det var väldigt motviligt Natalia gick med på att lämna Lucas såhär, speciellt när hon dessutom lovat honom att hon inte skulle göra det. "Vi lovar." svarade Bo.