Forgotten Hollow - Säsong 1 Avsnitt 9
Forgotten Hollow
Säsong ett
Simstales
Simsinspace
Chanel, som hade skyndat sig hem för att prata med Tristan angående det hon nyss hört, blev oerhört överraskad av att finna den mörka herrgården nästintill tom på övriga i familjen. Hon hade så gått som letat igenom hela huset utan att finna en enda själ, men såklart återstod ju bara källaren och det var hennes sista hopp på att hitta någon utav de andra. Annars fick hon helt enkelt njuta av en hemmakväll helt ensam.
Väl nere i källaren hittade hon i alla fall Vlad, som stod och blickade åt en utav kistorna de förvarade här nere.
"Chanel. Vad roligt att se dig." sa Vlad då han vände sig mot henne och log en aning stelt.
Chanel fnissade lite åt honom. "Du såg mig för några timmar sedan med, Vlad."
Vlad gav upp en djup suck där han stod och tittade åt Chanel som log åt honom.
Chanel fnissade lite åt honom. "Du såg mig för några timmar sedan med, Vlad."
Vlad gav upp en djup suck där han stod och tittade åt Chanel som log åt honom.
"Jo men.. jag antar att jag bara blev lite sentimental av att vara här." mumlade han och kastade en hastig blick bakåt mot en utav kistorna. Chanel förstod precis vad han tänkte på. Hon visste att Vlad saknade henne. Men oavsett kunde hon inte komma tillbaka. "Men men." Vlad harklade sig. "Du undrar förstås vart de andra är."
Chanel nickade kort. "Celestia är väl ute med den där vampyrpojken, antar jag. Herrn å andra sidan försvann ut i sällskap av era andra två bröder. Vart eller vad dem skulle göra vet jag inte men de borde.." Vlad tystnade. Hans blick for uppåt då ljudet av de tunga portarna som öppnade sig nådde hans superhörsel.
"Ah, de verkar vara tillbaka."
Chanel nickade kort. "Celestia är väl ute med den där vampyrpojken, antar jag. Herrn å andra sidan försvann ut i sällskap av era andra två bröder. Vart eller vad dem skulle göra vet jag inte men de borde.." Vlad tystnade. Hans blick for uppåt då ljudet av de tunga portarna som öppnade sig nådde hans superhörsel.
"Ah, de verkar vara tillbaka."
Chanel hade som mest bara tackat Vlad för deras väldigt korta samtal innan hon försvann upp.
Ett kort hälsande på Marlon och Kol, samt en hastig fråga vart Tristan tagit vägen och hon begav sig upp på överningen: till Tristans rum. Chanel visste att om hade Tristan gått in där ville han förmodligen inte bli störd. Men nyheten hon ville framföra var, enligt henne själv, för viktig för att dra ut på. Antagligen till morgondagen om hennes bror fick bestämma. Till hennes stora förvåning hade Tristan inte låst dörren då hon kände på dess handtag. Dörren gick med ens upp framför henne och Chanel stegade in.
Tristan själv hade inte kommit särskilt långt och Chanel möttes utav hans ryggtavla då hon rundade hörnet.
Chanel började, smått nervöst, att fumla lite med sitt örhänge. Å andra sidan kanske det ändå inte gjorde honom något att hon störde honom bara sådär.
Ett kort hälsande på Marlon och Kol, samt en hastig fråga vart Tristan tagit vägen och hon begav sig upp på överningen: till Tristans rum. Chanel visste att om hade Tristan gått in där ville han förmodligen inte bli störd. Men nyheten hon ville framföra var, enligt henne själv, för viktig för att dra ut på. Antagligen till morgondagen om hennes bror fick bestämma. Till hennes stora förvåning hade Tristan inte låst dörren då hon kände på dess handtag. Dörren gick med ens upp framför henne och Chanel stegade in.
Tristan själv hade inte kommit särskilt långt och Chanel möttes utav hans ryggtavla då hon rundade hörnet.
Chanel började, smått nervöst, att fumla lite med sitt örhänge. Å andra sidan kanske det ändå inte gjorde honom något att hon störde honom bara sådär.
"Jaha Chanel." sa Tristan utan att Chanel själv hunnit säga ett pip. "Nä, hur visste du att det var jag?" sa hon och flackade runt med blicken i rummet som i ett försök att vara rolig. "Pff" Tristan vände sig mot henne.
"Kände det, bara." han suckade samtidigt som hans blick for ner i golvet. "Och vad kan jag göra för dig då?"
Chanel svalde hårt. Det märktes att han var trött, och nog kunde det hon ville få sagt kanske vänta tills imorgon i alla fall. "Öh.." började Chanel. "Vi kanske kan ta det imorgon istället? Du ser trött ut så.."
Tristan skakade på huvudet. "Nej nej. Vi kan ta det nu. Men först, är det en sak du måste få veta."
Han berättade om vad han tillsammans med Kol och Marlon haft för sig och suckade sedan besvärat åt det hela. Chanel kände hjärtat hoppa över några slag av det hon hörde om Kol. Det som först varit något Kol själv som mest skämtat bort tidigare samma dag, för att sedan tappa greppet om sig själv och nästan attackera Miranda. "Finns inte så mycket att göra för stunden. Vi får kolla mer på det.."
"Ja, det finns säkert någon lösning." sa Chanel och försökte hålla tillbaka den oro som växte sig allt starkare.
"Kände det, bara." han suckade samtidigt som hans blick for ner i golvet. "Och vad kan jag göra för dig då?"
Chanel svalde hårt. Det märktes att han var trött, och nog kunde det hon ville få sagt kanske vänta tills imorgon i alla fall. "Öh.." började Chanel. "Vi kanske kan ta det imorgon istället? Du ser trött ut så.."
Tristan skakade på huvudet. "Nej nej. Vi kan ta det nu. Men först, är det en sak du måste få veta."
Han berättade om vad han tillsammans med Kol och Marlon haft för sig och suckade sedan besvärat åt det hela. Chanel kände hjärtat hoppa över några slag av det hon hörde om Kol. Det som först varit något Kol själv som mest skämtat bort tidigare samma dag, för att sedan tappa greppet om sig själv och nästan attackera Miranda. "Finns inte så mycket att göra för stunden. Vi får kolla mer på det.."
"Ja, det finns säkert någon lösning." sa Chanel och försökte hålla tillbaka den oro som växte sig allt starkare.
Syskonen slog sig sedan ner på balkongen de hade inomhus efter de talat klart om Kol.
"Vad var det du ville säga?" undrade han och lade huvudet lite på sned då han kollade på sin syster.
Chanel drog ett djupt andetag och pillade lite på sitt hår. "Jo.." började hon.
"Jag tror inte att Kol är ensam om att ha drabbats av något konstigt."
Tristan rätade på huvudet och fick med ens ett allvarligare uttryck. "Vad menar du?"
"Jag.. har hört ett rykte på stan om en annan vampyr som hade liknande symptom. Så jag tänkte fråga dig om du visste vad det kunde tänkas vara."
Tristan höjde lite på sitt bryn. "Låter skumt.." mumlade han. "Vem är denna andra vampyr då? Eller du kanske inte vet det?" Chanel svalde. Hon varken vågade eller ville lämna ut Jenny då hennes bror högst troligt skulle räkna ut att Chanel faktiskt hänger med Stephano och dem, och i värsta fall jaga fatt på Jenny själv och se till att problemet försvinner. Dessutom hade hon ju lovat Evelynne att inte säga något om det här till någon annan. Men å andra sidan.. om Kol hade samma besvär som Jenny kanske han inte.. Chanel skakade på huvudet åt sig själv. Nej. Det var bättre att inte nämna något namn.
"Nej, det är som sagt bara ett rykte. Men lova mig att du inte säger detta till någon."
"Jag förstår." mumlade Tristan utan att svara på det sistnämda. Han hade fastnat i sina egna tankar. Det här som Kol fått, det var något skumt med det hela. Om fler vampyrer åkte på det.. vad kunde det då vara?
"Vad var det du ville säga?" undrade han och lade huvudet lite på sned då han kollade på sin syster.
Chanel drog ett djupt andetag och pillade lite på sitt hår. "Jo.." började hon.
"Jag tror inte att Kol är ensam om att ha drabbats av något konstigt."
Tristan rätade på huvudet och fick med ens ett allvarligare uttryck. "Vad menar du?"
"Jag.. har hört ett rykte på stan om en annan vampyr som hade liknande symptom. Så jag tänkte fråga dig om du visste vad det kunde tänkas vara."
Tristan höjde lite på sitt bryn. "Låter skumt.." mumlade han. "Vem är denna andra vampyr då? Eller du kanske inte vet det?" Chanel svalde. Hon varken vågade eller ville lämna ut Jenny då hennes bror högst troligt skulle räkna ut att Chanel faktiskt hänger med Stephano och dem, och i värsta fall jaga fatt på Jenny själv och se till att problemet försvinner. Dessutom hade hon ju lovat Evelynne att inte säga något om det här till någon annan. Men å andra sidan.. om Kol hade samma besvär som Jenny kanske han inte.. Chanel skakade på huvudet åt sig själv. Nej. Det var bättre att inte nämna något namn.
"Nej, det är som sagt bara ett rykte. Men lova mig att du inte säger detta till någon."
"Jag förstår." mumlade Tristan utan att svara på det sistnämda. Han hade fastnat i sina egna tankar. Det här som Kol fått, det var något skumt med det hela. Om fler vampyrer åkte på det.. vad kunde det då vara?